Nyhetsarkiv
Loading...
När jag berättade att jag skulle resa till Brasilien för fyra dagar fick jag en lite forskande blick. Den betydde antagligen ”har han riktigt alla mumintrollen i dalen?”. Blickens ägare hade naturligtvis alldeles rätt; att flyga över Heathrow (alla kappsäckars bermudatriangel), sätta sig i ett 11-timmars nattflyg till Sao Paolo och därifrån flyga vidare till huvudstaden Brasilia är en övning som tar ca 24 timmar och lämnar efter sig en jetlag på 7 timmar. Det är antingen ett fall av lindrig sinnesförvirring eller någonting som bara måste skötas.
Europaparlamentets miljöutskott kunde inte ha varit mer splittrat än under tisdagens omröstning om utskottets betänkande gällande lagförslaget om restaurering av natur. Resultatet blev 44-44 och därmed fanns inte den nödvändiga majoriteten och betänkandet fälldes. Det här betyder att miljöutskottet, fiskeriutskottet samt utskottet för jordbruk, d.v.s. alla utskott som förberett det parlamentariska arbetet, valt att rösta omkull betänkandet.
Jag vaknade på småtimmarna. Jag såg framför mig Putin sittandes vid sitt långa ljuganbord. Tänk om det här bara är ett operettartat trohetstest?
Under de senaste dagarna har jag fått svara på en hel del frågor kring regeringsprogrammet. Den första handlade egentligen om vad jag tyckte om ungdomsförbundets (SU) tveksamhet. Min första reaktion var, att kanske det är riktigt bra.
Regeringsförhandlingarna dominerar samtal både vid kaffebord och i pressen. I en process som sällan är enkel har förhandlingarna den här gången verkligen satt tålamodet på prov. De håller på att slå rekord för att de tagit längre än någonsin tidigare. Men varför är förhandlingarna så svåra och vad kan vi lära oss av denna tålmodighetsprövande process?
Efter avstickaren till regeringsförhandlingarna i Ständerhuset är jag tillbaka i Bryssel och inblandad i några intressanta lagstiftningsprojekt. Det är till de här projekten rubrikens slutraka hänvisar. Officiellt är det ännu ett år, en månad och två veckor kvar av mandatperioden för det parlament som valdes 2019, men i praktiken är vi inne på slutrakan eller åtminstone på slutvarven…
För länge sedan – dvs 2009 i Genève – försökte Förenta staternas dåvarande utrikesminister Hillary Clinton återuppliva de diplomatiska förbindelserna till Ryssland genom att ge Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov en ”reset-knapp” – en liten mojäng med en röd knapp. Efter kriget i Georgien hade förbindelserna mellan de här staterna varit ganska djupfrysta.
Svenska folkpartiets Europaparlamentariker Nils Torvalds deltar i förhandlingarna för att bilda Finlands nästa regering. Förhandlingarna körde igång på tisdagen den 2.5. Torvalds fokuserar i förhandlingarna på Finlands framtida aktiva internationella samarbete inom Nato och EU.
I det sista brevet i René Nybergs och min Nato-bok hade jag kommit till en – åtminstone för mig – ny insikt: för en lång tid framåt slogs Europas säkerhetsstrukturer fast under Wienkongressen 1814-15. Jag var ingalunda först med den upptäckten. Det visade sig snart att det fanns mängder av litteratur kring ämnet, bl.a. Henry Kissingers klassiska doktorsavhandling ”A World Restored”. Titeln antyder att Kissinger tittar bakåt – tillbaka till revolutionerna där två europeiska kungar halshöggs eller giljotinerades.
Ett par dygn efter valdagen finns det mycket att fundera på, och mina funderingar är antagligen inte de mest besvärliga. Mest besvärligt blir det för Petteri Orpo och Riikka Purra. Tillsammans.
Torvalds: En kompromiss som alla parter kan leva med
Europaparlamentets miljöutskott och dess huvudförhandlare Nils Torvalds (SFP / Renew) har på tisdagen offentliggjort sitt första förslag till uppdateringen av direktivet om avloppsvatten från tätbebyggelse. Det är fråga om det första ställningstagandet från Europaparlamentet till EU-kommissionens förslag, som presenterades under hösten.
Största delen av arbetsdagarna – och en del av det som brukar kallas fritid – går för mig åt till att förhandla. Det betyder att jag sitter ner med mitt team, med mina kolleger, med organisationer utanför parlamentet, med diplomater och politiker för att hitta på lösningar när ideologiska vindar slår stenknut på lagstiftningsförslagens formuleringar.
Jag känner en stor portion medkänsla med alla kandidater, som nu vässar pennorna, gör annonslayout och funderar på teman för tal och insändare. Veteranpolitikern Kääriäinen sade i en intervju för ett drygt år sedan, att det värsta med valkampanjer var att lite skryta med sig själv. Den goda hemuppfostran måste skjutas åt sidan för att göra det lätt nödvändiga skrytet möjligt.
I det som ursprungligen var Henry Kissingers doktorsavhandling och lite senare ett rättesnöre för internationell politik, beskrivs bokens avsikt på följande sätt: han skrev boken ”för att förstå och förklara ett av historiens mest betydelsefulla och dramatiska perioder – en tid när Europa gick från politiskt kaos till en balanserad fred”.
I en tysk debattbok stötte jag på någonting som först försökte puffa åt sidan, men som envist återkom. Boken var skriven av Oliver Nachtway, numera professor för socialstrukturshistoria i Basel, och den handlar om besvärliga förändringar.
Till skoltidens små lustigheter hörde att hitta på omöjliga komparationer. Till den hörde den klassiska: Lögn, förbannad lögn osv… Lustigare var att komparera bokstaven H: H, Herre, Häst. På det här spåret landade jag inför förväntningarna om Vladimir Putins tal om tillståndet i imperiet. Det var – som vanligt – en sannskyldig uppvisning i lögnens komparation.
Nils Torvalds (SFP/Renew) har utsetts till förhandlare i Europaparlamentets industriutskott för EU:s nya förordning om förpackningar och förpackningsavfall. Syftet med förordningen är att minska förpackningsavfall samt öka återanvändning och materialåtervinning i Europa som en del av kommissionens gröna giv.
Under de senaste tio åren har jag av ganska naturliga orsaker låtit bli att blanda mig i inrikespolitik. Också under presidentvalskampanjen för fem år sedan var det lätt att hålla fingrarna – och pratet – borta från den rena inrikespolitiken. I Bryssel fanns det mer än nog att uträtta. Nu gör jag alltså ett litet undantag, men var försiktiga med att övertolka innebörden. Jag är nog – så småningom – på väg tillbaka hem, men i min längtan hem finns inga aspirationer som gäller riksdag eller kommunalpolitik. Däremot finns det både en vilja – och lite lust – att ta del i den inhemska debatten.