Till högen av böcker på mitt nattduksbord hör, vid sidan av mina 1600-tals favoriter, Robert Jay Liftons ”The Protean Self”. Titeln krävde också för mig själv en förklaring. Författarens utgångspunkt är den grekiska havsguden Proteus. Det speciella med Proteus var att han kunde ändra skepnad. Trängd eller fångad kunde han dessutom förutspå framtiden.

Det är inte bara vårdagjämningen som påminner oss om att det egentligen blir ljusare tider. Det är inte heller insikten när koltrasten väcker mig klockan fyra på morgonen. Det spelar naturligtvis en stor roll. Vi nordliga människor har på något sätt våren inbyggd i våra system, nästan i vårt DNA. Det betyder alltså att vi kanske reagerar speciellt starkt på tilltagande ljus. Men nu handlar det inte om ljus i den bemärkelsen.

I början av veckan började den digitala postlådan fyllas. Det var för det mesta samma formuleringar på engelska, franska, tyska eller spanska. Ibland var det bara en bilaga med uppmaningen ”viktigt” eller ”läs det här”. Bilagan härstammade från Robert Kennedy II jr – amerikansk jurist och miljöförkämpe, som bara har gått snett och blivit en systematisk vaccinmotståndare. Påståendena i hans brev håller inte för en mera kritisk betraktelse och han har därför bl.a. blivit utestängd från Instagram.

På grund av min huvudsakliga sysselsättning är jag både intresserad och tvungen att kasta mig in i diskussioner om miljö- och klimatpolitik. Alla diskussioner av den här arten är inte trevliga eller upplyftande. En del är direkt besvärliga eftersom det hör till spelets (brist på) regler att bli tilldrämd.

Ordet förtroende fick för mig en ny innebörd under ett besök i Augsburg för 30 år sedan. Den gamla innebörden hade färgats lite illa av filmen Förtroende – Доверие – om Lenin och Finland. I Augsburg handlade förtroendet om hur Jacob Fugger byggde upp sin bankirfirma: utan förtroende ingen handel med reverser och följaktligen inte heller ränteinkomster. Därför finns det också en uppsjö ekonomisk litteratur om förtroende.

I ett förord till en utredning kring Århuskonventionen (FN:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor) skrev FN:s tidigare generalsekreterare några tankeväckande ord. Han underströk principen om att miljöfrågor blir bäst behandlade om alla berörda medborgare hade en möjlighet att delta i processen. Den engelska formuleringen lydde ”concerned citizens”, vilket kunde betyda både den bekymrade och den berörda medborgaren. I ett juridiskt sammanhang är skillnaden enorm och det är kanske just det juridiska problem Århuskonventionen – i bästa välvilja – har åstadkommit. Den berörda medborgaren skall enligt vår rätt kunna kräva all tänkbar information, som berör hans rättigheter. Den bekymrade medborgaren kunde ändå tänkas få större rättigheter än den obekymrade eller bekymmerslösa.

De åländska samarbetspartierna har enats om att föra fram Celinda Nordqvist som ny åländsk specialmedarbetare i Nils Torvalds stab. Nordqvist är hemmahörande i Jomala, har examen i Europastudier från Maastricht och arbetserfarenhet från Finlands ständiga representation i EU samt konsultfirman Bureau Brussels BVBA.

Ralf Dahrendorf var en av efterkrigstidens ledande europeiska sociologer, som dessutom skaffade sig en omfattande erfarenhet av mera konkret slag. Han var ledamot av den tyska Förbundsdagen och senare medlem av kommissionen i Bryssel. Under åren omedelbart efter Sovjetunionens sammanbrott skrev han ganska mycket om revolutioner, sammetsrevolutioner och reforutioner – det sistnämnda för att beteckna reformering av hopplöst i sig självt inlåsta politiska och ekonomiska system.

De finländska Europaparlamentarikerna i Renew Europe Nils Torvalds (SFP), Elsi Katainen (C.) och Mauri Pekkarinen (C) har fått ett svar på sitt öppna brev till EU:s finans- och ekonomikommissionärer Valdis Dombrovskis och Mairead McGuinness. I sitt brev påminde Europaparlamentarikerna om riskerna med EU:s kriterier för hållbar finansiering, den s.k. taxonomin.

Hur planerar kommissionen att beakta vattenkraftens betydande roll i sina kommande energipolitiska initiativ och hur bedömer kommissionen den inhemskt producerade vattenkraftens betydelse för att minska EU:s beroende av import av energi?

Livet är underbart, men också underbart invecklat. Det har vi fått erfara under de senaste månaderna i kampen mot ett virus. Men också ett obehagligt virus har sitt berättigande – och sin hembygdsrätt. Till mitt liv här i Bryssel hör – förutom att undvika besvärliga virus – att på något sätt förstå hur livet här på jorden egentligen är uppbyggt. Det har att göra med mitt uppdrag. Koordinatorskapet i miljö- och folkhälsosutskottet kommer under återstoden av den här perioden att vara överbelastat. Belastningen består både av alla kommande lagförslag kring den gröna given och av de tilläggsuppgifter Covid-19 nu ger hela EU-systemet.

Det blev en stormig vecka istället för en ljus och förhoppningsfylld. Och EU-kommissionens aktier föll en hel del. Den första frågan som inställer sig låter som någonting nästan taget ur Ronja Rövardotter: hur kunde det gå på det här sättet? Och det finns kanske tre orsaker: oerfarenhet, oeftertänksamhet och lite övermod.