Aktuellt just nu
NYHETER/VIDEOINLÄGG
Nyhetsförmedling i hård konkurrens med sociala medier hamnar lätt i någonting som kunde kallas katastroffällan – en tendens att återerövra förlorade domäner med lite tillspetsade rubriker och lätt överdrivna slutsatser.
Jag har sedan tidig sommar, när kommissionen presenterade sin nya biodiversitetsstrategi, skrivit och talat ganska mycket om vår biologiska mångfald.
En hel del har handlat om att berätta för kollegor varför vår nordiska flora och fauna skiljer sig ganska mycket från kontinentens blommor, bin och djur.
Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP/Renew) välkomnar Europaparlamentets och rådets överenskommelse om hur EU:s fleråriga budgetram och återhämtningspaket villkoras med att mottagare respekterar rättsstatsprincipen.
– De nya villkoren är ett tydligt steg i rätt riktning. Nu måste vi stå upp för de europeiska värderingarna.
En av mina barndomsvänner hade en moster i USA. Det ledde i något skede till att vi fick se en lite flimrande 8mm film från ”over there”.
Jag körde ner till Bryssel i förhoppningen om att situationen här skulle normalisera sig och parlamentsarbetet så småningom därmed kunde åtgå till normalare mönster.
Team Torvalds behöver förstärkas med ett kommunikations- och miljöproffs som klarar svenska och finska lika bra!
Skicka din ansökan till elisabet.rantschukoff@sfp.fi senast 18.11.2020!
Under de senaste veckorna har jag sysslat med någonting, som eventuellt kunde jämföras med botgörelse. Jag har inte krupit till Canossa, men rensat mina bokhyllor. Det är ingen enkel botgörelse. Trösten är att böckerna går till bättre händer och huvuden.
Efter två år av utdragna förhandlingar beslutar Europaparlamentet under fredagen om den gemensamma jordbrukspolitiken för åren 2021–2027.
– Våra jordbrukare behöver besked om vad som gäller, och den nya politiken kommer minska deras administrativa börda, säger Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP/Renew).
Efter fyra omtumlande dagar kring omröstningarna om kKlimatlagen landade jag plötsligt i en ganska emotionell zon. Allt sedan vi på våra ”skuggmöten” (de för lagförslaget ansvariga mepparnas arbetsmöten) hade börjat med att behandla olika kompromissförslag var min själ och hjärna helt inriktad på hyperrationella bedömningar: vad kunde vi åstadkomma, var finns de slutliga majoriteterna, hur mycket av de andra gruppernas krav är spel för hemmagallerierna?
Ibland får jag ganska personliga brev i form av mejl och det betyder, att det i min själ uppstår lite av en nödvändighet att svara. Vilket alltså inte betyder att jag alltid skulle hinna.
Europaparlamentet har nu antagit sin position om EU:s kommande klimatlag. Ambitionshöjningen sänder en tydlig signal till EU:s medlemsländer inför de kommande förhandlingarna med rådet och kommissionen.
– Parlamentet har nu pekat ut en både ambitiös och realistisk väg till klimatneutralitet, säger Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP/Renew).
KOLUMNER
Nyhetsförmedling i hård konkurrens med sociala medier hamnar lätt i någonting som kunde kallas katastroffällan – en tendens att återerövra förlorade domäner med lite tillspetsade rubriker och lätt överdrivna slutsatser.
Jag har sedan tidig sommar, när kommissionen presenterade sin nya biodiversitetsstrategi, skrivit och talat ganska mycket om vår biologiska mångfald.
En hel del har handlat om att berätta för kollegor varför vår nordiska flora och fauna skiljer sig ganska mycket från kontinentens blommor, bin och djur.
En av mina barndomsvänner hade en moster i USA. Det ledde i något skede till att vi fick se en lite flimrande 8mm film från ”over there”.
Jag körde ner till Bryssel i förhoppningen om att situationen här skulle normalisera sig och parlamentsarbetet så småningom därmed kunde åtgå till normalare mönster.
Under de senaste veckorna har jag sysslat med någonting, som eventuellt kunde jämföras med botgörelse. Jag har inte krupit till Canossa, men rensat mina bokhyllor. Det är ingen enkel botgörelse. Trösten är att böckerna går till bättre händer och huvuden.
Efter fyra omtumlande dagar kring omröstningarna om kKlimatlagen landade jag plötsligt i en ganska emotionell zon. Allt sedan vi på våra ”skuggmöten” (de för lagförslaget ansvariga mepparnas arbetsmöten) hade börjat med att behandla olika kompromissförslag var min själ och hjärna helt inriktad på hyperrationella bedömningar: vad kunde vi åstadkomma, var finns de slutliga majoriteterna, hur mycket av de andra gruppernas krav är spel för hemmagallerierna?
Ibland får jag ganska personliga brev i form av mejl och det betyder, att det i min själ uppstår lite av en nödvändighet att svara. Vilket alltså inte betyder att jag alltid skulle hinna.
Nu på tisdag, under den första av oktober månads två sessioner, tar Europaparlamentet upp klimatlagen i plenum. Efter vårens och höstens förhandlingar i miljöutskottet är det alltså dags för hela parlamentet att ta ställning till lagen.
Ganska ofta råkar vi i olika sammanhang ut för generationsfrågor. Vi vet att generationer på en psykologisk nivå på något sätt har svetsats samman av definierande generationsupplevelser, dvs att vi formas av vissa utmaningar, frågor och lösningsalternativ.
Jag vet inte riktigt när den här smittan hoppade in i vår vardagliga politik. Min gissning är att det redan skedde under regeringssonderingarna efter riksdagsvalet. Centern hade under Sipiläs ledning kört ”för styrbords halsar” (då är det bara att tuta och köra).