Aktuellt just nu
NYHETER/VIDEOINLÄGG
Nils Torvalds (SFP/Renew) har tilldelats huvudansvaret i Europaparlamentet för bearbetningen av ett uppdaterat direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Direktivet revideras nu för första gången på 30 år och ämnar förbättra kvaliteten av Europas vattendrag, sjöar och hav genom skärpta regelverk.
Rysslands brutala krig mot Ukrainas befolkning väcker varje dag starka känslor av avsky och förvåning: vad är det som driver landets ledning till att lämna de sista resterna av någorlunda civiliserat beteende? Frågan är ingalunda enbart retorisk. I vår – åtminstone delvis – rationella värld framstår den ryska statsledningens förfarande som någonting befläckat av galenskap: som om Putin och hans entourage inte klarade av (eller brydde sig om) att formulera följande tankeled om hur Ryssland tar sig ut ur kriget och dess följder.
Jag skriver de här raderna i en jättelik tältby långt borta hemifrån. Om jag satsade på att gå hem skulle det enligt kartan ta 32 dagar och inkludera en båtresa över Svarta havet plus en vandring genom Ukraina. Något tåg hittade jag inte. Det blir alltså flyg hem från Sharm el-Sheikh.
Det var med en viss tvekan jag beslöt mig för att flyga ner till Sharm el-Sheikh och delta i FN:s klimattoppmöte. Den sortens möten är besvärliga. Möjligheterna att riktigt överblicka vad som händer framför och bakom alla kulisser är ganska smala och COP27 framstod därför som någonting av en cirkus, men en cirkus som samtidigt skulle behandla frågor som är oerhört viktiga för vår framtid.
De senaste sabotagen av kritisk infrastruktur i Europa har utan tvekan visat EU:s sårbarhet att stå robust mot utländska hot.
Förenta nationernas klimattoppmöte i Sharm el-Sheikh, Egypten, gick rejält över planerade tiden och avslutades först på söndagen. Förhandlingarna präglades av svåra diskussioner kring en fond för förluster och skador och EU:s tveksamhet kring fondens etablering har fått kritik. Nils Torvalds (SFP/Renew), som deltog i konferensen som en del av Europa-parlamentets delegation, riktar skarp kritik mot Kinas roll i försvårandet av förhandlingarna.
Förenta Nationernas klimatkonferens COP27 har nu pågått i en dryg vecka i Sharm el-Sheikh i Egypten. Den årliga konferensen hålls mellan den 6 och 18 november och är ett toppmöte där klimatmålsättningarna för FN fastställs. Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP / Renew) deltar i konferensen som en del av Europaparlamentets delegation med uppgift att försvara Europaparlamentets ståndpunkt under förhandlingarna. Parlamentets position godkändes i plenum i oktober.
Det är inte mycket som ur officiella ryska källor läcker ut om vad som egentligen har skett under Rysslands krig mot Ukraina. Siffrorna över stupade, skadade och försvunna hänger inte riktigt ihop med vad underrättelse-uppgifterna från Ukraina och från brittiska militära källor delger oss. Mörkertal finns det säkert så det finns all orsak att vara försiktig. Men just därför har uppgifterna kring den 155:e marininfanteribrigaden med gardestitel väckt en hel del uppmärksamhet.
Pressen från energimarknaden har lett till ett oerhört högt tempo och ökad kompromissvilja i Europaparlamentet. Ett exempel på detta är hur miljöutskottet snabbt förhandlat fram en kompromiss för snabbare tillståndsprocesser för nya energianläggningar. Detta som ett viktigt led i EU:s strategi att bli kvitt rysk energi. Denna kompromiss godkändes av miljöutskottet med bred marginal på tisdagen.
På torsdagen röstade Europaparlamentet för en resolution om EU:s ståndpunkt inför FN:s klimatkonferens COP27 som hålls i november i Sharm-el-Sheik i Egypten. I resolutionen framläggs parlamentets förväntningar, med betoning på hur brådskande det är att intensifiera de globala insatserna för att uppnå målen i Parisavtalet. Europaparlamentarikerna kräver även att EU ska höja sina klimatåtgärder i linje med löftena från förra klimatkonferensen i Glasgow, COP26.
Varje år presenteras utredningar över vem som har vilket inflytande i Europaparlamentet. Också i år finns Nils Torvalds (SFP/Renew) med i toppskiktet, men samtidigt är det viktigt att vara en aning försiktig med den här sortens statistik. Undersökningen ger ett närmevärde, men är ingen absolut sanning.
KOLUMNER
Rysslands brutala krig mot Ukrainas befolkning väcker varje dag starka känslor av avsky och förvåning: vad är det som driver landets ledning till att lämna de sista resterna av någorlunda civiliserat beteende? Frågan är ingalunda enbart retorisk. I vår – åtminstone delvis – rationella värld framstår den ryska statsledningens förfarande som någonting befläckat av galenskap: som om Putin och hans entourage inte klarade av (eller brydde sig om) att formulera följande tankeled om hur Ryssland tar sig ut ur kriget och dess följder.
Jag skriver de här raderna i en jättelik tältby långt borta hemifrån. Om jag satsade på att gå hem skulle det enligt kartan ta 32 dagar och inkludera en båtresa över Svarta havet plus en vandring genom Ukraina. Något tåg hittade jag inte. Det blir alltså flyg hem från Sharm el-Sheikh.
Det var med en viss tvekan jag beslöt mig för att flyga ner till Sharm el-Sheikh och delta i FN:s klimattoppmöte. Den sortens möten är besvärliga. Möjligheterna att riktigt överblicka vad som händer framför och bakom alla kulisser är ganska smala och COP27 framstod därför som någonting av en cirkus, men en cirkus som samtidigt skulle behandla frågor som är oerhört viktiga för vår framtid.
Det är inte mycket som ur officiella ryska källor läcker ut om vad som egentligen har skett under Rysslands krig mot Ukraina. Siffrorna över stupade, skadade och försvunna hänger inte riktigt ihop med vad underrättelse-uppgifterna från Ukraina och från brittiska militära källor delger oss. Mörkertal finns det säkert så det finns all orsak att vara försiktig. Men just därför har uppgifterna kring den 155:e marininfanteribrigaden med gardestitel väckt en hel del uppmärksamhet.
Det italienska parlamentsvalet i slutet av september väcker en del farhågor, men det kan hända att slutsatserna inom olika politiska maskinerier i Europa landar lite fel. Vi försöker eventuellt undvika våra egna misstag. Istället borde vi lite ödmjukt ta två steg tillbaka och se vad som har hänt inom politik och samhälle under de senaste 50 åren. Lätt? Nej, men nödvändigt.
Det fanns inte mycket verkligt nytt i Ursula von der Leyens tal om tillståndet i unionen. Det var – som vanligt – en lite självnöjd redogörelse över hur bra unionen, och i synnerhet kommissionen, är. I det stora hela är jag inte oense med UvdL, men jag tror att det vore mycket bättre att anslå en problem- eller utmaningscentrerad ton. Det gäller också avsnittet om Ukraina där jag upplevde att hon friade till sin publik genom att upprepade gånger understryka deras hjältemod.
Under nästan hela min tid i Europaparlamentet har vi fört en ganska låst och starkt ideologiserad diskussion om skog. Ingredienserna i den debatten har varit av många olika slag. På den ena sidan har vi haft våra ekonomiska behov. På den andra sidan alla nya uppgifter som faller över den moderna staten.
Man behöver inte så mycket. Det räcker med att slå upp dagens tidning eller knäppa på tevens nyheter. Också i normala fall domineras nyhetsflödet av olycksbådande rubriker och ganska ofta undrar jag om dödsoffren efter en bussolycka i Indien fyller nyheternas kriterier för relevans eller om det bara uppfyller det redaktionella behovet av dystopiska händelseförlopp. Men i det här osorterbara flödet finns det en sak som är både relevant och säker: Europa står inför sina största utmaningar sedan världskrigen.
Min första upplevelse av Michail Gorbatjov var under det sovjetiska kommunistpartiets 27:e kongress. Vi satt på Rundradions korrpunkt, dvs byrån i Moskva och lyssnade på det inledande anförandet. I ett ganska tidigt skede av talet möttes Yrjö Länsipuros och mina blickar varandra. Det här var ett annorlunda tal. Mycket annorlunda.
Rysslands krig i Ukraina har nu pågått i 6 månader och vi ser inte riktigt någon ände. I tidningar och böcker finns det rikligt med spekulationer om hur det kunde sluta eller inte sluta, men frågan som väcker mig mitt i natten lyder som ni ser i rubriken: Vad var det som gick fel?