Jag har en liten benägenhet att hamna in i besvärliga diskussioner med mina gröna vänner. Det handlar inte egentligen om att vi är av hemskt olika uppfattningar. I fråga om utmaningarna och IPCC:s rapporter är vi egentligen helt ense. Och just av den orsaken har jag i Europaparlamentets miljöutskott haft en ganska bra roll. När den ideologiska förkunnelsen tar överhanden har jag hållit huvudet lite kallare – det behövs i klimatuppvärmningens tidevarv. Det är mera berättelsen och historielösheten jag har problem med.

Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP/Renew) är kritisk till den självbelåtna stilen som den Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen framförde då hon gav sitt årliga tal om unionens tillstånd igår.

Jag sitter på ett möte i Paris. Den föregående kvällen (måndag) tillbringade jag på Elysée-palatsets gräsmatta och lyssnade på Emmanuel Macrons tal om europeiska utmaningar. På en punkt är jag bara så illa tvungen att hålla med: Europas försvar kommer att vara i Europas händer. Det är en jättelik förändring. Under de föregående drygt 70 åren har vi levt i en drömvärld med möjligheten att ”outsourca” försvaret till Förenta staterna och samtidigt underhålla den vackra idén om att vi på något sätt kan vara neutrala eller alliansfria.

På måndagen fördelade Europaparlamentets miljöutskott ansvaret för sommarens stora lagstiftningspaket för den gröna omställningen. Samtidigt slog utskottets centrala koordinatorer också ett slag för ett ansvarsfullt beteende. Högerpopulisterna fick inte ansvaret för något centralt förslag. Beslutet som togs på måndagen, har en speciellt stor betydelse, eftersom det gäller lagstiftning som ska säkerställa att EU klarar sina egna klimatmålsättningar.

Med ojämna mellanrum blossar det upp en debatt om Europeiska unionens fortbestånd. Vanligtvis är orsaken att vi igen har kört in i en kris och det finns ett EU-talesätt om att aldrig låta en kris gå till spillo. Det ger en möjlighet att flytta fram beslutspositionerna. När vi talar om att flytta fram positionerna handlar det om någonting som i en mera vetenskaplig och juridisk diskussion går under benämningen competence creep – en smygande ändring av regelverket kring maktfördelningen mellan unionen och medlemsländerna.

I februari 1989 var jag i Kabul. Det var efter en lite äventyrlig resa över Moskva och avsikten var uppenbar: att rapportera över den sovjetiska arméns reträtt från Afghanistan. När de sovjetiska pansarterrängbilarna – splitternya BTR-80, som inte hade deltagit i det långa kriget – korsade floden Amu-Darja vid den uzbekiska gränsen var det meningen att det skulle se ut som ordnad reträtt efter en segerrik insats.

När IPCC:s sjätte rapport publicerades senaste måndag innehöll den – egentligen – inga stora överraskningar. När vi förhandlade med medlemsländernas råd och kommissionens höga tjänstemän om klimatlagen visste alla att vi är lite på efterkälken. Trots det visade det sig omöjligt att komma fram till ännu hårdare åtgärder och det har sina randiga orsaker. Problemets kärna är inte dagens otillräckliga åtgärder. Kärnan är att vi började för sent och för anspråkslöst.

Om någon hade frågat mig för några veckor sedan vad jag visste om Kalajoki, hade jag antagligen svarat sanddynerna. Idag svarar nästan alla skogs- eller markbrand.

Europeiska kommissionen har idag publicerat sitt förslag till EU:s framtida skogsstrategi. Med tanke på förhandsförväntningarna är Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP / Renew) nöjd med förslaget.

I Wikipedia presenteras Mark Twain med epitetet cyniker och att använda hans berömda kommentar till en New York-tidning kunde säkert också kallas cyniskt. ”Ryktena om min död är kraftigt överdrivna” är inte ett bra citat när man försöker trösta en ung generation som känner sig djupt orolig över uppgifterna om en biologisk massdöd bland däggdjur, fåglar, groddjur, kräldjur och leddjur. Och försöken att trösta blir inte lättare av att vi faktiskt inte vet tillräckligt.

Ett läckt utkast till EU:s skogsstrategi som Europeiska kommissionen förväntas publicera på onsdagen, har lett till att flera finländska Europaparlamentariker skrivit ett gemensamt öppet brev till alla som oroar sig över skogsbrukets framtid. I brevet uttrycker Europaparlamentarikerna oro över de negativa effekterna som skogsstrategin förväntas ha på både ekonomin och klimatet.

I Europaparlamentet kan man skönja en viss spänning inför den 14 juli. Det är som känt Frankrikes nationaldag till minnet av Bastiljens stormning och det finns naturligtvis också en fransk variant av spänningen. Regionalvalet i Frankrike gav en antydning om att vi – i värsta fall – ser en ny politisk omvälvning. Allt de franska delegationerna gör i parlamentet under det närmaste året kommer att på något sätt hänga ihop med landets presidentval. Men det finns naturligtvis också andra val som påverkar beslutsgången i parlamentet. Inte minst det tyska.