Efter klimattoppmötet i Glasgow har det av många orsaker funnits något av en översvämmning av kommentarer. Endel bekymrade eller besvikna, endel pessimistiska, några kloka. Den klokaste var kanske Christiana Figueres i tidningen Observer på måndagen efter mötet.

I Europaparlamentet finns det en lite tjatig diskussion, som rör sig kring ordet solidaritet. I vanliga fall tillhör ordet den klass av begrepp som man inte riktigt kan ifrågasätta. När Bertolt Brecht skrev texten och Hanns Eisler tonsatte den för filmen Kuhle Wampe 1932, handlade kravet på solidaritet om att övervinna följderna av den stora depressionen. Av många orsaker klingade kravet på solidaritet den gången för döva öron och ett år efter filmens premiär tog Adolf Hitlers nationalsocialister över makten i Tyskland.

Jag undrar ganska ofta hur andra människor får sina arbetsbord att se så prydliga ut? Undrandet ger många tänkbara förklaringar. En del beror helt säkert på att vi är olika, att vi minns och kommer ihåg på olika sätt, att vi organiserar kunskap i våra huvuden på olika sätt. Och att en del av oss är mera ordentliga än andra.

Härom veckan blev jag kontaktad av en EU-tjänsteperson från Ursula von der Leyens stora stab. Missförstå mig inte. Besöket var ingen speciell ynnest, men det gav en bild av att någon i det stora maskineriet tänker lite på tvären genom organisationens betongsilon. Besökaren ville veta vad jag hade för dåliga magkänslor inför det kommande COP26-mötet i Glasgow och behandlingen av klimatpaketet. Jag blev alltså mycket positivt överraskad. Hittills har diskussionerna med kommissionens företrädare mest handlat om att de har rätt och att alla invändningar bara är fel.

Redan i början av förhandlingarna kring den europeiska klimatlagen råkade jag ut för en liten överraskning, som nu dyker upp som en andens brasklapp. Under diskussionerna om vad vi kunde åstadkomma hade jag – med en viss tjatighet – talat om investeringarna. Planer och fina beslut är bra, men verklighet är ännu bättre.

Senaste tisdag talade jag i Europaparlamentet om våra klimatutmaningar. Diskussionen handlade – naturligtvis – om EU och den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC. Det var besvärlig läsning. Om vi inte får ordning på vår glob blir det bistra följder. Dessutom befinner vi oss i en besvärlig knipa: också om EU gjorde sitt yttersta, blir slutresultatet dåligt så länge alla andra bara lovar runt, men håller ganska tunt.

Under diskussionerna om de senaste avslöjandena kring penningtvätt och skatteparadis, kom det också en lite överraskande fråga: varför fanns det inga finländska politiker i den långa raden av avslöjade namn? Beror eller berodde det på att vi är så utomordentliga? På den frågan kan den uppfinningsrike hitta många lite elaka eller snälla svar. Ett kunde vara att politiker har lärt sig någonting av de senaste årens avslöjanden och klarar av att kringgå öppenhetens fallgropar. Det svaret hänger ihop med en annan återkommande fråga: hur dum får man vara? Hur kan någon tro att det i längden går att kringgå läckagen?

Priorities on the energy market have made an almost 180-degree turn during my decade as a Member of the European Parliament. I remember how meetings with industry lobbyists used to focus on the macroeconomic risks connected to the necessary change to the global energy landscape, which scientists were demanding. Now, lobbyists from the same organisations are competing about positioning themselves in the forefront of the change. We are still talking about the same disruptive change, but nowadays it is a welcomed change, which is taking place at an accelerating pace.

Vanligtvis har folk svårt att hålla reda på alla de förkortningar som används inom Brysselbubblan. Men ingen regel utan undantag. När diskussionen berör skogen och kolsänkan, verkar nästan alla veta vad LULUCF står för.

Mitten av septembers ”gröna veckan” – veckan som egentligen går under beteckningen ”arbete i valkretsen” – har jag tillbringat lite utanför valkretsen. I Sverige. Det hänger i sin tur ihop med förberedelserna kring klimatpaketet, som kommissionen kom ut med redan i juli. Nu är lagförslagens ansvarsfördelning huvudsakligen klar och så småningom kommer vi igång med arbetet.