…med skarv och säl. Den här lätt haltande ordleken föranleddes av ett seminarium jag hade äran att leda. Orsaken till seminariet var det projekt ett antal fiskarorganisationer hade genomfört under några års tid. Det handlade inte helt överraskande om hur säl och skarv äter upp en näringsgren, som i synnerhet i våra kusttrakter har varit den ledande inkomstkällan.

Jag tittade förstrött på pappret som fanns uppklistrat på plexiskärmen mellan förarsätet och bakbänken i parlamentets bil. Plexiskärmen, munskyddet och en passagerare. Det vara bara ett exempel.

Konferensen om Europas framtid, som öppnades på Europadagen den 9 maj i Strasbourg, består av en mängd debatter och diskussioner där alla EU-medborgare uppmuntras att dela med sig av sina idéer för en bättre framtid på ett mycket praktiskt sätt. Det är första gången någonsin som EU, under ledning av Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, har tagit ett sådant initiativ.

Nyfiken på vad som är på gång i EU? Läs här Nya Europabladet 2021!

Health is not an exclusive EU competency. It is the Member States and eventually regions and cities who have the responsibility to finance and deliver healthcare. So, should the EU just keep its hands off health-related issues, as you may hear from some voices, also within the European Parliament?

1988 diskuterades EU:s framtid livligt i de tre största och mest inflytelserika medlemsländerna. Diskussionen kretsade kring frågan om valutaunionen och positionerna var välbekanta. Frankrike drev på med president Francoise Mitterand och kommissionsordförande Jacques Delors i spetsen. Tyskland med förbundskansler Helmut Kohl och utrikesminister Hans-Dietrich Genscher förhöll sig försiktigt avvaktande och var oroliga över stabiliteten. (Så som det tillkommer ”die schwebische Hausfrau” – den ekonomiska noggrannhetens symbol.) Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher var idéns beslutsamma motståndare och höll ett linjetal i Brügge på hösten. Svagheten i hennes position var ett splittrat konservativt parti.

Bland tsunamin av medborgarmejl om coronacertifikat, Finlands återhämtningsfond och vacciner kommer det ibland några mejl som är värda att besvaras genast och som väcker till eftertanke. Det är mejl som ger en bild av vad som rör sig i medborgarnas huvud och vad de bekymrar sig över just nu.

Det är inte enbart pandemidrabbade skolbarn som nu återkommer till skolbänken. Jag gör det mest hela tiden. Kanske är det att göra lite bot eller köpa avlat för gångna tiders försyndelser och försummelser. Det här med avlat firade för övrigt ett 500 års jubileum för just någon vecka sedan. Fem sekel har gått sedan Martin Luther stod inför kejsaren Karl V i Worms.

Efter förhandlingar som drog ut över hela natten, har Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Europeiska rådet kommit överens om innehållet till EU:s gemensamma klimatlag.

Vår böljande historia känner till en hel del försök till tidsdiagnos – till att försöka förstå vad som egentligen händer under vardagens yta. Det är naturligtvis en vällovlig föresats, men inte så där oerhört enkel. Det blir lätt allmänt filosoferande – och det är svårt. Det är svårt redan på grund av ordval och begrepp.

Till högen av böcker på mitt nattduksbord hör, vid sidan av mina 1600-tals favoriter, Robert Jay Liftons ”The Protean Self”. Titeln krävde också för mig själv en förklaring. Författarens utgångspunkt är den grekiska havsguden Proteus. Det speciella med Proteus var att han kunde ändra skepnad. Trängd eller fångad kunde han dessutom förutspå framtiden.

Det är inte bara vårdagjämningen som påminner oss om att det egentligen blir ljusare tider. Det är inte heller insikten när koltrasten väcker mig klockan fyra på morgonen. Det spelar naturligtvis en stor roll. Vi nordliga människor har på något sätt våren inbyggd i våra system, nästan i vårt DNA. Det betyder alltså att vi kanske reagerar speciellt starkt på tilltagande ljus. Men nu handlar det inte om ljus i den bemärkelsen.