Nyhetsarkiv

Europaparlamentet har på tisdagen godkänt resultatet av trepartsförhandlingarna kring uppdateringen av direktivet om förnybar energi. Oftast handlar det om en formalitet som sker strax efter att förhandlingarna slutförts. Till följd av oenighet mellan medlemsländer tog det den här gången längre tid än vanligt för Europeiska rådet på sitt håll att godkänna förhandlingsresultatet. Det var först efter att rådet godkänt texten som Europaparlamentet kunde ge sin slutgiltiga stämpel för en ny lagstiftning.

Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP/Renew) kommer att lägga sin röst på Olli Rehn i det kommande presidentvalet. Beslutet fattades omedelbart efter att SFP den här gången valt att inte ställa upp med egen kandidat.

I september började Linn Arola som ny praktikant för Europaparlamentariker Nils Torvalds. Arola kommer arbeta i Europaparlamentet fram till början av februari. Hon är utexaminerad nationalekonom från Åbo Akademi och har tidigare arbetat inom skogsindustrin.

Mitt på fjärden mellan Söderön och Viklandet finns en östlig isboj. De tre snabba ljussignalerna är viktiga när man i höstmörkret styr över fjärden. För mig spelar det inte så stor roll om jag tar den på styrbords- eller babordssida. Jag går kanske 40 centimeter djupt och isbojen finns där för betydligt större fartyg, men isbojens blinkningar fungerar bra som vägledare in mot sundet mellan Holma och Söderön.

Samhällsdebatten här hemma i Finland har begråtits i ett antal årtionden, men gråten förefaller inte riktigt hjälpa. Från SannF:s partikongress tog jag del av minister Ville Tavios tal om återställningsdirektivet. Hans partikamrat och min kollega i Europaparlamentet hade redan yttrat sig i frågan, men Teuvo Hakkarainen har inte tillhört de flitigaste i parlamentet. Hans kunskap var alltså på en ganska minimal nivå.

Jag avslöjar knappast en statshemlighet om jag konstaterar att det för tillfället finns lite uppbrottsstämning i SFP. Just därför den inledande uppmaningen om att vara lite försiktig i uppförs- och nerförsbackar.

Jag har funderat på tematiken kring den här spalten under de senaste dagarna. Utgångspunkten var en insikt om hur karriärstigar fungerar inom politiska organisationer. Från min ungdom ute på vänsterkanten hade jag ett besvärligt minne från ett distriktmöte i Helsingfors. Jag hade just hunnit skriva in mig i det som då kallades DFFF, och – vips – valdes jag in i distriktstyrelsen. Långt senare har jag med obehagskänslor kommit ihåg händelsen. Där finns nämligen ett mönster: man väljer in oerfarna eller mera entusiastiska än erfarna och resultatet blir att den unga entusiasten binds vid ett visst politiskt och socialt mönster.

Europaparlamentets industriutskott har på onsdagen den 19 juli godkänt sin ståndpunkt för en ny förordning om förpackningar och förpackningsavfall med en bred majoritet. 58 Europaparlamentariker röstade för, 11 emot och 3 avstod från att rösta. Nils Torvalds (SFP / Renew), som fungerat som förhandlare för mittengruppen Renew Europe, är nöjd med både omröstningsresultatet och hur förhandlingarna förts inom industriutskottet.

Känslorna fortsatte på högspänn då Europaparlamentet på onsdagen röstade om förordningen om restaurering av natur. Efter den oerhört spännande omröstningen var det klart att 336 Europaparlamentariker röstade för den överenskomna texten medan 300 röstade emot och 13 avstod.

När jag berättade att jag skulle resa till Brasilien för fyra dagar fick jag en lite forskande blick. Den betydde antagligen ”har han riktigt alla mumintrollen i dalen?”. Blickens ägare hade naturligtvis alldeles rätt; att flyga över Heathrow (alla kappsäckars bermudatriangel), sätta sig i ett 11-timmars nattflyg till Sao Paolo och därifrån flyga vidare till huvudstaden Brasilia är en övning som tar ca 24 timmar och lämnar efter sig en jetlag på 7 timmar. Det är antingen ett fall av lindrig sinnesförvirring eller någonting som bara måste skötas.

Europaparlamentets miljöutskott kunde inte ha varit mer splittrat än under tisdagens omröstning om utskottets betänkande gällande lagförslaget om restaurering av natur. Resultatet blev 44-44 och därmed fanns inte den nödvändiga majoriteten och betänkandet fälldes. Det här betyder att miljöutskottet, fiskeriutskottet samt utskottet för jordbruk, d.v.s. alla utskott som förberett det parlamentariska arbetet, valt att rösta omkull betänkandet.

Jag vaknade på småtimmarna. Jag såg framför mig Putin sittandes vid sitt långa ljuganbord. Tänk om det här bara är ett operettartat trohetstest?

Under de senaste dagarna har jag fått svara på en hel del frågor kring regeringsprogrammet. Den första handlade egentligen om vad jag tyckte om ungdomsförbundets (SU) tveksamhet. Min första reaktion var, att kanske det är riktigt bra.

Regeringsförhandlingarna dominerar samtal både vid kaffebord och i pressen. I en process som sällan är enkel har förhandlingarna den här gången verkligen satt tålamodet på prov. De håller på att slå rekord för att de tagit längre än någonsin tidigare. Men varför är förhandlingarna så svåra och vad kan vi lära oss av denna tålmodighetsprövande process?

Efter avstickaren till regeringsförhandlingarna i Ständerhuset är jag tillbaka i Bryssel och inblandad i några intressanta lagstiftningsprojekt. Det är till de här projekten rubrikens slutraka hänvisar. Officiellt är det ännu ett år, en månad och två veckor kvar av mandatperioden för det parlament som valdes 2019, men i praktiken är vi inne på slutrakan eller åtminstone på slutvarven…

För länge sedan – dvs 2009 i Genève – försökte Förenta staternas dåvarande utrikesminister Hillary Clinton återuppliva de diplomatiska förbindelserna till Ryssland genom att ge Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov en ”reset-knapp” – en liten mojäng med en röd knapp. Efter kriget i Georgien hade förbindelserna mellan de här staterna varit ganska djupfrysta.

Svenska folkpartiets Europaparlamentariker Nils Torvalds deltar i förhandlingarna för att bilda Finlands nästa regering. Förhandlingarna körde igång på tisdagen den 2.5. Torvalds fokuserar i förhandlingarna på Finlands framtida aktiva internationella samarbete inom Nato och EU.

I det sista brevet i René Nybergs och min Nato-bok hade jag kommit till en – åtminstone för mig – ny insikt: för en lång tid framåt slogs Europas säkerhetsstrukturer fast under Wienkongressen 1814-15. Jag var ingalunda först med den upptäckten. Det visade sig snart att det fanns mängder av litteratur kring ämnet, bl.a. Henry Kissingers klassiska doktorsavhandling ”A World Restored”. Titeln antyder att Kissinger tittar bakåt – tillbaka till revolutionerna där två europeiska kungar halshöggs eller giljotinerades.

Ett par dygn efter valdagen finns det mycket att fundera på, och mina funderingar är antagligen inte de mest besvärliga. Mest besvärligt blir det för Petteri Orpo och Riikka Purra. Tillsammans.