Kolumn

I avlagringarna efter år av samlande hittade jag en artikel, som i dagens nyhetsvärld nästan känns som en tanke. Artikeln är 10 år gammal och

Snarare förr än senare slutar kriget och det slutar under alla omständigheter i en moralisk katastrof. Ryssland har under krigets gång förlorat den skenbara utsmyckningen

Medan jag skriver håller sanden i timglaset på COP27 att rinna ut. Det borde säga en hel del, eftersom det här ute på Sinai-halvöns spets

Jag beslöt mig alltså för att fara och har inte ångrat mig efteråt, trots att allting inte riktigt följde Strömsös modell. Men först en kort

Först lite om namnet och om hemorten. 155:e brigaden är hemma från Vladivostok, närmare bestämt orten Slavjanka utanför Vladivostok. I ryska enheter betyder gvardeiskaja att

Alltså två steg tillbaka. Efter kriget hade vi någorlunda länge ett förhållandevis stabilt politiskt system. Det gällde Finland – med en del undantag. Det gällde

Hur är det med vårt eget? Är vi tillräckligt hjältemodiga för att också klara av de oundvikliga besvärligheter som följer av en dålig tysk energi-

Välfärdsstaten uppstod inte av sig själv. Den byggdes på basen av de naturresurser vi hade och med de strukturer som hade skapats under seklens gång.

Det som gör utmaningarna speciellt besvärliga är att de kommer från alla tänkbara och endel otänkbara håll. Det gör det svårt att rangera in dem

Jag hade lyssnat på Leonid Brezhnevs tal på den 25:e partikongressen tio år tidigare. Ännu värre var talen på den 26:e partikongressen. Sluddret och otydligheten