En ung skolelev från en helt finsk ort hade av någon outgrundlig anledning beslutat sig för att fråga mig om en för honom angelägen sak.
– Vad kunde göras för att få klimatutmaningarnas lösningar att bli mera effektiva, var huvudinnebörden i hans fråga.
Det tog mig inte många sekunder att svara.
– Tänk om vi kunde starta ett gemensamt projekt om hur din hemby kunde bli en föregångare, skrev jag och tryckte på skickaknappen.
Redan innan jag hann stiga på flygplanet hade jag fått ett svar av honom. Han tyckte att det var en strålande idé.
Jag tror faktiskt att jag berörde ett allvarligt problem i mitt svar till den unge mannen.
Under de senaste åren har jag allt oftare återkommit till en gnagande oro om hur illa våra beslut omsätts i praktiken. Det fanns alltså en stor social beställning inbakad i den unge mannens fråga.
I oupptänkliga sammanhang har vi ställts inför samma fråga: varför avfattas besluten i EU så ofta på en makronivå? Den frågan har nämligen djupa rötter.
Kommissionen har en ibland lagtekniskt omöjlig uppgift. För att klara den, utgår kommissionen från att en nivå på lagtexterna skall duga för alla medlemsstater.
Jag förstår mycket väl att det är svårt att skriva lagtext som beaktar de specifika omständigheterna i varje medlemsland. Det är ju just den frågan vi har slagits om i parlamentet.
I all skogslagstiftning utgår kommissionen från att skogen är likadan i Norra Finland och Södra Grekland. Alla vet att det inte är sant, men i beslutsprocessen skapar vi en juridisk illusion om att så är fallet.
Samma problem hamnar vi ut för i allt som har med biodiversitet att göra. Biodiversiteterna är tusenfalta – lagtexterna lätt en.
Det var den här otroliga utmaningen den unga mannen berörde i sin fråga. Och om vår lagstiftning kunde förverkliga lösningar som förde ner besluten till kommunens eller byns nivå – till medborgarens nivå – och gav henne instrument för att gripa sig an utmaningarna, skulle det fungera som något av en trollstav.
Det är subsidiaritetsprincipen – att besluten ska fattas så nära medborgaren som möjligt.
En grundsten i fördraget om Europeiska unionen som måste försvaras.
Således försvinner området från vilket allt motstånd växer fram och alla populistiska lösningar har sitt upphov!