Det handlade alltså om miljoner människor och en stor del kunde repatrieras, men om det sedan var lyckligt är en mera problemfylld fråga. Engelsmännen och amerikanerna tog ganska allvarligt på sina skyldigheter som ockupationsmakt – också om det var brist på det mesta.
Speciellt problematisk blev situationen för dem som hade släpats bort från Östeuropa. Den största gruppen bestod av polacker, som upptäckte att deras hemland hade skuffats västerut för att uppfylla Sovjetunionens krav på att korrigera den polsk-sovjetiska gränsen.
Redan i februari 1945 – medan krigshandlingarna ännu pågick – hade Förenta staterna och Sovjetunionen kommit överens om att med tvång överlämna sovjetiska medborgare till hemlandet. Den brutaliteten upphörde efter ett FN-beslut om att återvändande till Sovjet-hemlandet måste vara frivilligt.
Ett alldeles speciellt moraliskt problem utgjorde den judiska befolkningen. Den situationen skärptes ytterligare av att ett stort antal judar lämnade Östeuropa. Ännu 1948 fanns det över 100 000 judiska flyktingar i amerikanska och brittiska uppsamlingsläger och situationen blev sannerligen inte bättre av att de brittiska myndigheterna inte erkände judarna som en nationell grupp. Också inkvarteringen var – minst sagt – både praktiskt och moraliskt besvärlig. Det största lägret hade placerats i det tidigare koncentrationslägret Bergen-Belsen.
Den första flyktingkonventionen handlade om att försöka hitta en lösning på de här utmaningarna. Därför var den tidsmässigt begränsad och tittade bakåt till ”händelser som utspelats före den 1 januari 1951”. Begreppet händelser var tolkat som händelser i Europa. Det var först i ett protokoll så sent som 1967 man avskaffade de tidsmässiga och ortsmässiga begränsningarna.
Det är med det här regelverket plus en hel del lagstiftning om allmänna mänskliga rättigheter som vi försöker handskas med det som vårt östra grannland och Belarus nu försöker genomföra. Det är riktigt att det nu är oskyldiga människor som hamnar i kläm, men det finns en allmän rättsprincip som också gäller dem – okunskap om lagen är ingen ursäkt. Om du reser till Ryssland eller Belarus på ett turistvisum för att sedan användes i ett vidrigt syfte har du också en skyldighet att förstå i vilket spel du deltar.