Skriverier
Loading...
Kommentarerna kring det ukrainska fredsmötet i Schweiz har varit mycket varierande. I YLEs rapportering framstod det nästan som en stor seger, i den internationella pressen var man betydligt mera återhållsam. Så var landade vi egentligen?
Förstår vi omfattningen av de utmaningar som Europa står inför?
Inför EU-valet spekuleras det nu kring möjliga och omöjliga majoriteter. En hel del av de här spekulationerna färgas av partiernas försök att göra reklam för sina linjedragningar.
Nils Torvalds (SFP/Renew) ställde den 25 april en skriftlig fråga till kommissionen gällande det åländska fritidsfisket på lax. Torvalds undrade hur kommissionen säkerställer denna och nästa säsongs fritidsfiske, och hur kommissionen tar i beaktande de negativa socio-ekonomiska konsekvenserna ett stopp på laxfiske medför, särskilt med tanke på turismnäringen på Åland. Den 29 maj kom kommissionen med ett svar.
Under månaderna och åren omedelbart efter andra världskrigets slut fanns det en kategori människor som gick under beteckningen displaced persons – i kortfattning DP. Det handlade om människor som utan egen förskyllan på olika sätt hade hamnat under krigets marscherande stövlar. En del hade av den tyska ockupationsmakten släpats bort från sina respektive hemländer för att vara arbetskraft i krigsindustri, andra hade kommit ut ur koncentrationslägren. Inom den amerikanska och engelska ockupationszonen var det förbundet med ganska anspråkslösa privilegier eftersom det då redan fanns ett rudimentärt FN-system för att hjälpa dem. Inom den sovjetiska zonen erkände man inte DP:arna som en speciell kategori, i den franska gav man dem inte heller några privilegier.
Efter 12 år i Europaparlamentet börjar jag känna mig redo eller kapabel att rita upp den stora bilden om vad EU – egentligen – handlar om.
När Alexis de Tocqueville skrev den internationella bestsellern Demokrati i Amerika såg världen annorlunda ut. Det var 1835. Den första svenska upplagan kom ut i delar mellan 1839 och 1846. Boken påverkade sin samtid och människornas framtid i Västvärlden kanske mer än någon annan bok – med ett undantag – bibeln.
Senaste måndag satt jag igen på flygfältet och drack ett sista glas vatten innan det var dags att boarda flygplanet. Jag tittade förstrött genom morgonens post och såg plötsligt någonting som kändes angeläget och intressant.
Under onsdagen godkände Europaparlamentet EU:s uppdaterade regler för avloppsvatten från tätbebyggelser. Med rösterna 481-79 gav Europaparlamentet grönt ljus för den överenskommelse som nåddes mellan parlamentet, kommissionen och rådet tidigare under året. Nils Torvalds (SFP/Renew) fungerade som Europaparlamentets huvudförhandlare och är nöjd med utfallet.
Det är – på gott och ont – så att vi är präglade av våra erfarenheter. Det har sedan några hundratusen år varit mänsklighetens sätt att överleva. Vi vet att det inte är någon felfri vägledning. Gamla erfarenheter kan i en ny situation locka in oss i gamla och skenbart trygga beteendemönster. Det är väl det vi ser i samband med klimatförändringen. På något sätt vill vi tro att vi klarar av den utan de besvärliga stora förändringarna både av våra levnadsvanor och vårt sätt att producera.
Loading...
Kommentarerna kring det ukrainska fredsmötet i Schweiz har varit mycket varierande. I YLEs rapportering framstod det nästan som en stor seger, i den internationella pressen var man betydligt mera återhållsam. Så var landade vi egentligen?
Förstår vi omfattningen av de utmaningar som Europa står inför?
Inför EU-valet spekuleras det nu kring möjliga och omöjliga majoriteter. En hel del av de här spekulationerna färgas av partiernas försök att göra reklam för sina linjedragningar.
Under månaderna och åren omedelbart efter andra världskrigets slut fanns det en kategori människor som gick under beteckningen displaced persons – i kortfattning DP. Det handlade om människor som utan egen förskyllan på olika sätt hade hamnat under krigets marscherande stövlar. En del hade av den tyska ockupationsmakten släpats bort från sina respektive hemländer för att vara arbetskraft i krigsindustri, andra hade kommit ut ur koncentrationslägren. Inom den amerikanska och engelska ockupationszonen var det förbundet med ganska anspråkslösa privilegier eftersom det då redan fanns ett rudimentärt FN-system för att hjälpa dem. Inom den sovjetiska zonen erkände man inte DP:arna som en speciell kategori, i den franska gav man dem inte heller några privilegier.
Efter 12 år i Europaparlamentet börjar jag känna mig redo eller kapabel att rita upp den stora bilden om vad EU – egentligen – handlar om.
När Alexis de Tocqueville skrev den internationella bestsellern Demokrati i Amerika såg världen annorlunda ut. Det var 1835. Den första svenska upplagan kom ut i delar mellan 1839 och 1846. Boken påverkade sin samtid och människornas framtid i Västvärlden kanske mer än någon annan bok – med ett undantag – bibeln.
Senaste måndag satt jag igen på flygfältet och drack ett sista glas vatten innan det var dags att boarda flygplanet. Jag tittade förstrött genom morgonens post och såg plötsligt någonting som kändes angeläget och intressant.
Det är – på gott och ont – så att vi är präglade av våra erfarenheter. Det har sedan några hundratusen år varit mänsklighetens sätt att överleva. Vi vet att det inte är någon felfri vägledning. Gamla erfarenheter kan i en ny situation locka in oss i gamla och skenbart trygga beteendemönster. Det är väl det vi ser i samband med klimatförändringen. På något sätt vill vi tro att vi klarar av den utan de besvärliga stora förändringarna både av våra levnadsvanor och vårt sätt att producera.
Jag försöker ibland hålla lite styr på mig. Det betyder att jag inte köper alla böcker jag tror att jag behöver för att förstå vad som – egentligen – pågår i vår värld. Det är naturligtvis lite vansinnigt – som att springa i kapp med sin skugga, men på söndagspromenad i Bryssel kunde jag inte motstå frestelsen att köpa kvalitetstidningen Die Zeits färska nummer.