Hoppa till innehåll
Nils Torvalds - logo
  • Skriverier
  • Om mig
  • Kontakt
  • Svenska
  • Skriverier
  • Om mig
  • Kontakt
  • Svenska

Att växa rötter – i Ukraina

  • Kolumn, Nyhet
  • 22 april 2022
Många trodde att Rysslands krig i Ukraina skulle vara över på några veckor.Militärparaderna över Röda torget hade gjort sitt intryck. De jättelikaraketerna, de spikraka leden och de taktfasta stegen hade skapat ettintryck avoövervinnerlighet. Många–och här innefattar jag uttryckligen några ledandetyska socialdemokrater-hade också trottatt Ukraina egentligen inte var enstat och att invånarna där inte var en nation.

Uppfattningarna har sina rötter. 

Om man följer en tankebana från Geoffrey Hoskings bok ”Russia – People & Empire” försökte Alexander I i det första skedet av sin regeringstid skapa någon form av samhörighet inom riket genom samhälleliga reformer. I bakgrunden fanns Michail Speranskijs goda råd. Just därför står Alexander fortfarande staty på Senatstorget i Helsingfors. Men reformförsöken gav inte särskilt goda resultat – om man frånser Finland – och efter Wienkongressen vände rysk politik i en mera reaktionär riktning. 

När man inte klarade av att skapa en samhörighet på basen av reformer och framsteg, ville man skapa den på basen av en ideologi. Den uttrycktes i slagorden ortodoxi, envälde, folklighet. Det var linjedragningen för att anpassa alla folk till imperiets behov av sammanhållning. Och det var mot den linjedragningen oppositionen växte – både i St Petersburg, Moskva och i randområdena. 

Sen kom – också då – förtryckets oundvikliga motkraft i form av revolutionerna 1905 och 1917. 

Efter revolutionen och inbördeskrigen stod bolsjevikerna inför en ny utmaning. De insåg att Sovjet-Ryssland inte kunde överleva utan sina kolonier. Behovet underströks ytterligare av att Finland, Polen och de baltiska staterna redan hade smitit. På den 12:e kongressen beslöt man sig för en ny politisk linje – korenisazija – att växa nationella rötter. Beslutet innebar att man ville öka de olika nationaliteternas andel i de beslutande organen. Beslutet togs emot i glädje och översattes i Ukraina till ukrainisering. Det innebar att mötesspråket var ukrainska, att undervisningsspråket var ukrainska, att den ukrainska kulturen skulle få blomstra. De någorlunda demokratiskt valda organen sammanträdde och talade ukrainska. 

Men det fanns i det sovjet-ryska systemet en parallellstruktur som gick under förkortningen GPU – Gosudrastvennnoje Polititjeskoje Upravlenie – den statliga politiska ledningen. Parallellstrukturen var naturligtvis inte demokratiskt vald, den var utsedd av högsta ledningen och den behövde inte bekymra sig om att växa nationella rötter. 

Men det var roten till det onda. Det ledde vidare till NKDV, den stora terrorn, KGB, FSB, Putin och krig mot Ukraina.

DELA DEN HÄR KOLUMNEN

KOLUMNER

Tack för stödet under mina år som Europaparlamentariker 2012-2024!

Ett steg framåt, två tillbaka…

EU-parlamentet har en enda uppgift: Att undvika kaos

Tvånget till majoriteter kräver pragmatism i EU-parlamentet

Några tankar kring asyl

Den stora bilden

Den skinande staden

Beslut närmare verkligheten

FLER KOLUMNER

INLÄGG

Kommissionens svar på Torvalds skriftliga fråga om fritidsfiske är bristfälligt

30.05.2024

Nya Europabladet 2024

14.05.2024

Torvalds: Finland väl förberedd för de uppdaterade reglerna för avloppsvatten

11.04.2024
FLER INLÄGG

FACEBOOK

This error message is only visible to WordPress admins

Error: No feed found.

Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.

Här kan du kontakta mig!

Här kan du skriva ner dina tankar och åsikter och skicka dem till mig direkt. Jag läser alla meddelanden själv.

INTEGRITETSPOLICY
© Nils Torvalds 2021 - created by April Kommunikation - hosting by iWebben.fi