Men förklaringar och berättelser kräver alltid ett sammanhang. Det är utgående från ett större
sammanhang man sedan kan bedöma om den lagstiftning vi sysslar med är
klok eller inskränkt. Och det finns ännu en regel: att under alla omständigheter
högakta din publik – hur tillfällig den än må vara.
Allt det här låter förnuftigt och bra, men nästa fråga inställer sig nästan genast:
var börjar sammanhangen? Och hur ser mina sammanhang ut i jämförelse med
sammanhangen för människor som är cirka 50 år yngre?
Det är i de här situationerna man måste lita på sin intuition och i självtvivlets
stund lita på att det man själv är intresserad av lite smittar av sig, att min egen
entusiasm går vidare i min framställning.
Mina sammanhang blir längre – och kanske lite krokigare. Ända sedan mina
korrespondentdagar i Moskva har jag funderat över moderniseringen. När
börjar den, varför bryts den av, hur fortsätter den, vart leder den och med
vilka nya utmaningar? Frågorna utgör ett sannskyldigt evighetsprojekt, men
just den här gången när jag sätter mig ner för att skriva punkterna inför
föreläsningen faller bitarna på ett nytt sätt ner på sina platser.
Vi har en tredelad modernisering, som börjar med sansculotternas – ”de
knäbyxlösas” uppror under dagarna just inför franska revolutionen. Det
moderna var inte huvudsakligen deras klädsel, det moderna var att de inte
accepterade de ledande ståndens överhöghet utan förutsatte att de
representanterna skulle rösta som en församling, nationens församling. I sitt
bagage hade de knäbyxlösa hela upplysningens filosofiska och moraliska
uppsättning och så kom historien i rörelse igen.
Följande skede i moderniseringen är ännu mera intressant. Portalfiguren är
eventuellt Karl Marx, kanske inte som nationalekonom men nog som sociolog.
Utvecklingen kring honom och hans samtida handlar om att samhället
organiserar sig till ett medborgarsamhälle, som så småningom för med sig en
allmän rösträtt, som inte utan stora svårigheter också stiger över
könsbarriären mellan män och kvinnor – ett skede som förtjänstfullt beskrivs i
KOM-teaterns uppsättning av Lou Salomé.
Men vad tror ni att det hände sen (för att köra med ett Tove Jansson-citat)?
Sen bryts den industriella moderniseringen upp. Länge hade vi sett framtiden
som ett fungerande och effektivt samarbete mellan nationens olika klasser och grupper. De europeiska krigen, som sura och blödande uppstötningar från de
föregående utvecklingsskedena, hade beseglats. Samhället hade blivit
någorlunda jämlikt. Välfärdssamhället hade byggts upp. Just då är det dags för
följande skede: det senmoderna samhället.
Igen står vi inför nya utmaningar när den gamla, trygga välfärdssamhälleliga
kollektiviteten bryts upp av singulariteter och individualism. Det mesta som
sker omkring oss är globalt, automatiserat, digitalt och klimatberoende men vi
möter det samtidigt som individer och mera ensamt än någonsin tidigare.
När jag slutade föreläsningen såg jag lysande, nyfikna ögon i min unga publik. Kanske jag hade lyckats öppna en dörr.
