Kärnan i diskussionen berör delegerade akter. En delegerad akt handlar enligt fördragen om tekniska korrigeringar i gällande EU-lag. Det är en gammal stridsfråga där man både i konventet och i senare uppdatering av fördragen har försökt kringskära kommissionens vilja att utvidga sina rättigheter genom så kallade krypande kompetenser, det vill säg befogenhetsöverträdelser. Och eftersom fördragen är gällande lag inom unionen och därmed också i Finland är avvikande från fördragens text och avsikt också ett rättsstatsproblem.
Under diskussionen som berördes i artikeln framförde min kollega Petri Sarvamaa (Saml) en spekulativ tanke på att dra kommissionen inför rätta för överträdelsen av befogenheterna. Det var i det sammanhanget jag påpekade, att det kanske inte är så klokt eftersom det också har hänt att Europeiska unionens domstol i sina beslut har skapat lag. Det är domstolens rättighet, men jag är starkt av den åsikten att vi ska undvika lagstiftning genom domstol.
Demokratiska processer förutsätter att det är de europeiska lagstiftarna – rådet och parlamentet – som skapar lag. Inte kommissionen och – helst inte heller – unionens domstol.