Men förtroende är framförallt ett samhällspolitiskt begrepp och det prövas varje dag. Och prövas på olika sätt!
Vad var det Donald Trump egentligen sysslade med? Under hela tiden som president, men också tidigare, sysslade han med att undergräva förtroendet eftersom man – i motsats till Jacob Fugger – också kan göra pengar på bristen på förtroende. Ju mindre förtroendet är, desto högre blir räntan.
I Förenta staterna slog Trumps politik ner i en social och ideologisk uppdelning, som redan tidigare hade skadat grunderna för den samhällsformation Alexis de Tocqueville 200 år tidigare hade berömt i så ymniga ordalag. Demokratin i Amerika var lite i upplösning.
Men vägen i ett skadat förtroendeförhållande kan bli dödligt farlig. Och dödligheten kan uppstå på otroligt olika plan. Det kan vara de tyska protonazisternas älskade legend om dolkstöten, om att man egentligen inte hade förlorat kriget i och med vapenstilleståndet i Compiègneskogen i november 1918. Legenden uppfanns åtminstone till en del av general Erich Ludendorff för att maskera att han hade misslyckats stort i den tyska våroffensiven.
Ett skadat förtroende kan också vara dödligt under en coronapandemi. President Joe Biden tvingades för en dryg vecka sedan vända sig till sin skapare för att pandemin hade tagit livet av ett större antal amerikanska medborgare än första och andra världskriget och Vietnam-kriget tillsammans. Att vi i Finland än så länge har klarat oss ganska bra hänger också ihop med förtroende.
Men i inskränkt politik finns det en annan regel. Man kan göra politisk karriär på att ständigt och jämt gnata på enskilda beslut. EU-medlemskapet var ett svårt val för Finlands folk och den uppdelningen lever ännu kvar i valbeteende. Att elda på under den schismen ger fortfarande utdelning. Det är egentligen Sannfinländarnas enda politiska medel.
Under de senaste månaderna har jag läst Erik Eriksons böcker. De handlar om hur vi blir fullvuxna och vidsynta. Det är ingen enkel utveckling och det finns många hinder på den vägen också. En del av hindren är uttryckligen samhälleliga och hänger ihop med ett grundbegrepp i Ralf Dahrendorfs sociologi: alla måste få en chans.
Det är chanslösheten som undergräver förtroendet!
