Tydlighet – claritas – går ofta att mäta. På Rundradion handlade det om feedback i form av brev och ibland samtal från direktören, medan det nu under MEP-åren märks i form av e-mejl eller som meddelanden på diverse sociala medier. Feedbacken är relativt ärlig och ofta väldigt rak.
Under journaliståren gick det relativt enkelt att ha tydligheten som ledstjärna, eftersom alla reportage och nyheter som gjordes måste finnas inom exakta ramar. Oftast handlade det om en tidsram eller teckenmängd. Det fungerade genom att tala eller skriva ett klart och tydligt språk och så skötte sig det mesta nästan av sig självt, vare sig man var i Helsingfors, Washington DC, Moskva eller Groznyj.
Som politiker är däremot claritas inte lika lätt att uppnå. Vissa pratar sönder saker, medan andra talar en sådan jargong att orden blir något av ett oförståeligt sammelsurium. Jag är väl inte helt oskyldig till jargongsnacket själv, men att prata sönder saker har jag nog aldrig hållit på med. Så pass mycket lever journalistiken kvar i ryggmärgen. Jargongen finns inom det politiska språkrummet hemma i Finland, men allra värst är den nog i Bryssel inom EU-bubblan. Där talas det en alldeles egen version av det engelska språket, ofta lite bruten, grammatikaliskt felaktig och med inslag av en stor mängd alldeles obegripliga förkortningar.
Det här leder ofta till en stor utmaning när det sedan gäller att berätta vad förhandlingar eller åsiktsyttringarna egentligen handlar om. Det är kanske ändå den viktigaste rollen en folkvald har. Det handlar inte bara om att fatta beslut på förhoppningsvis så goda grunder som möjligt, inte bara om att göra så god lagstiftning som möjligt, utan om att man också klarar av att kommunicera ut det på ett så klart och tydligt sätt som möjligt. Resultatet borde vara det att kvinnan eller på mannen på gatan inte går därifrån och funderar vad sammelsuriet handlar om.
Härom veckan publicerade partiet en finskspråkig videosnutt på social media med kärnbudskapet vad partiet står för, Työllisyys – Sivistys – Yrittäjyys – Liberalismi (Sysselsättning – Bildning – Företagsamhet – Liberalism). Klart, enkelt och tydligt. Det var uppseendeväckande i dessa tider när budskapen på det politiska fältet inte alltid är så entydiga. Förutom hos populisterna, men då är de också förenklade och vända lite avigt.
Tydligheten bär också långt; jag fick feedback av en irländsk kollega i Bryssel som av nån orsak sett SFP-snutten och tyckte de irländska partierna hade nåt att lära sig av den.
