Begränsningarna på våra möten innebär nämligen att vi – med digitala hjälpmedel – jobbar analogt: vi jobbar i efter varandra utplacerade arbetsinsatser, som oundvikligen leder till att det är en mängd småsaker – och ibland lite större – som faller mellan de digitala stolarna. Oerhört irriterande och lite farligt med tanke på alla utmaningar!
Men det bidde ingen återgång till normalare omständigheter. Tvärtom – i praktiken har Belgien stängt ner helt och hållet och på goda grunder. I alla obehagliga internationella jämförelser om antalet fall per en miljon invånare ligger Belgien idag i topp.
I fråga om nya fall (per en miljon) ligger grannländerna Nederländerna och Frankrike för tillfället högre, så just nu det är inte så roligt i den här ändan av världen. Men det finns en viss logik i alla fall.
Både Belgien och Nederländerna är oerhört tätt bebodda länder. Vid sidan av alla hus, vägar och anläggningar blir det inte särskilt mycket utrymme över för natur. Ännu mindre för naturlig natur.
Det är det här jag går och grubblar på! När jag tittar på Finlands siffror återkommer jag hela tiden till frågan om vad skillnaderna beror på. Det är ingen lite fråga. Ibland kunde den översättas till att handla om liv och död.
Okej! Regeringen har gjort ett gott arbete och oppositionens lite valhänta försök känns ibland som om de hade satt sig på sin Rosinante, lagt tvättbaljan på huvudet, sänkt lansen och sprängt iväg mot väderkvarnarna. I hela den här uppsättningen finns det dessutom ett litet drag av ansvarslöshet. Vi ser – om vi bara vill – att den som lättar på restriktionerna för att få ekonomins hjul i rullning lätt hamnar i en situation där pandemin tar ny och förskräckande fart.
På den tråden var redan Björn Wahlroos inne och till hans later hör inte att i tid och otid lovprisa lite vänsterdominerade regeringar.
Men jag tror inte att man kan tillskriva regeringen eller ministerierna eller Institutet för hälsa och välfärd all ära för de låga smittosiffrorna. Dels kan siffrorna för vår del plötsligt och på grund av tillfälligheter skjuta i höjden och man skall som känt inte ropa hoj innan man kommit över…
Men dels tror jag att det faktiskt handlar om andra saker. Vi hade en intressant diskussion om att låta barnen leka i naturen, äta lite sand eller skit och inte vara så sjukt renliga av sig. Vi behöver alltså naturen för att skydda oss. Det är ju det hela pandemin handlar om, men lite omvänt. I Kina trängde den snabba industrialiseringen in i tidigare jungfruliga områden där diverse virus har fått leva sitt stillsamma liv. I Finland har vi kanske lite balans ännu. Och det är vår lycka. Vår boreala vildmark är en ganska karg omgivning och till den grad karg, att alltför besvärliga virus inte heller trivs där.
Men det gäller att ta hand om naturen på naturens villkor. Inte med att spruta glyfosat.
