Jag är till den grad kaffeberoende, att jag i något skede under dagen får huvudvärk om jag inte har fått min ranson. Lite på samma sätt är jag nyhets- och bakgrundsberoende. Med bakgrundsberoende menar jag att det finns tusentals nyheter, som i sin enskildhet inte är speciellt intressanta, men som ropar efter förklaringar. Mitt kaffedrickande och tidningsläsande på morgonen avbryts alltså av att gå in på nätets sökmotor och försöka hitta artiklar eller böcker kring nyheternas enskilda fenomen.
Det går alltså lätt ett par timmar av morgonen till den här övningen. Det underlättas betydligt av att jag ganska exakt vaknar 5:45.
De här morgonrutinerna är inte nödvändigtvis angenäma. Beroendet (av kaffe, nyheter och bakgrund) handlar just om att på något sätt vara bunden till rutinens innehåll lite på samma sätt som alkoholisten till flaskans innehåll.
Under de senaste veckorna har det varit två nyhetshändelser, som skapat speciellt mycket oro och obehag. Det handlar dels om utvecklingen i Belarus. För att bli av med obehaget måste jag skriva en längre bakgrundsartikel för huvudstadstidningen. Också det är någonting av gammal journalistrutin. Du ruvar på löst sammanfogad information och när sedan den avgörande nyheten kommer, smäller journalistens förlängda ryggrad ihop intryck, insikt och bakgrundsfakta till en rapport eller artikel. Ibland behövs det bara 15 minuter.
Den andra nyhetshändelsen handlar om utvecklingen under Förenta staternas presidentvalskampanj. Jag följde under mina USA-år med två presidentvalskampanjer. Det första slutade med att man räknade ”hanging chads” (små nästan genompunkterade pappersflikar i röstningsmaskinens pappersark). Valet var inte obehagligt också om det alltid är ganska besvärligt när de avgörande rösterna fälls av Högsta domstolens domare och inte av medborgarna eller elektorerna. Det senare valet var mera okontroversiellt. I vardera fallen var segraren George W. Bush. Förlorarna hette Al Gore och John Kerry.
I förhållande till de valen är dagens valkampanj i USA någonting av helvetets förgård. Varför?
Det finns ytterst välgjorda undersökningar kring trovärdigheten i Förenta staternas mediavärld. Undersökningarna visar hur en bättre utbildad del av befolkningen följer det vi kunde kalla en normal tidningspress, radio och tv. Men uppdelningen i utbildningsnivåer är fruktansvärt bjärt, vilket betyder att det finns en betydande del av befolkningen, som följer en vilseledande och lögnaktig rapportering.
Och resultatet inger mig oerhört starka känslor av obehag. ”Gives me the creeps.” Ger mig kalla kårar.
