I Bryssel och Strasbourg är kalejdoskopet särskilt färgglatt i allt som rör klimatfrågorna. Alla utgår från sin egen verklighet. Att få till ett globalt tänkande för en globalt ansvarskännande miljöpolitik är svårt, men absolut nödvändigt för att vi ska klara de ambitiösa klimatmålen vi nu försöker slå fast.
Men när jag har en holländsk kollega som frågar mig hur många skogar vi har i Finland, blir jag lite betänksam. Hur många skogar? I Nederländerna finns det enligt kollegan 16 skogar. Sexton.
Eller när en brittisk kollega påpekar att Finland väl inte behöver solenergi för där är väl alltid mörkt. Och kallt. Vi har alltså svårt att förstå varandras verkligheter vare sig vi pratar om energibehov, skarv, varg eller skog.
För några veckor sen var jag uppe i Uleåborg och besökte några innovationsföretag. Bland dessa fanns ett intressant företag som heter Xpyro som tagit fram ett kemikaliskt medel, som kan stoppa skogsbränder. Det patenterade miljövänliga medlet blandas med vatten och används till att göra brandgator som stoppar eldens framfart. Det här medlet skulle behövas för att stävja bränderna i Kalifornien, Australien och Amazonas.
Skogsbränder är något som engagerar folk och fyller min inbox med upprop om att göra något. Och jag skulle vilja göra så mycket mera, men det gäller att få alla mina parlamentskollegor att också vilja göra stora förändringar i vår klimatpolitik.
Vi har dessutom en klimatdebatt som är mycket tudelad. Den ena delen består av vetenskapliga undersökningar, som ganska få av oss har tid att sätta sig in i. I bästa fall plockar vi åt oss någonting viktigt ur dem. I sämre fall går det mera snett.
Den andra delen av debatten är emotionell och bygger både på bitar av fakta och på uppdiktade eller påhittade påståenden. För oss alla består världsbilden av ett ganska löst sammanfogat konglomerat av fakta och åsikter. Vårt eget kalejdoskop. Och jag tror dessutom att det är hederligt – och nödvändigt – att påpeka, att vi sedan väljer vad vi tar till oss utgående från hur den inre logiken i vårt världsbildskonglomerat är konstruerat. I klartext betyder det att vi har våra fördomar och därför väljer och vrakar i all den information som dröser ner över oss (och som vår hjärna inte hinner bearbeta medvetet). Men det oundvikliga i mänsklig begränsning gör det ändå inte rätt att inte granska vad vi tror om verkligheten omkring oss.
Att unga – överallt i världen – nu verkligen engagerar sig för miljön är bra och beundransvärt. Och vi politiker, gör klokt i att ta till oss ungdomens oro. Jag har vid flera tillfällen påpekat att det hastar med politiska beslut i miljöfrågan. Men det verkar vara svårt för politiker att verkligen ”se skogen för alla träd”. Att verkligen göra nödvändiga beslut utan att hemfalla till regiontänkande och gamla hjulspår.
