Jag följde naturligtvis med de senaste jordbrukardemonstrationerna – igen anslogs tonen av Tyskland och Frankrike – och slogs av tanken att de kanske gav en viktig signal.
Finns det någon annan ekonomisk sektor, som är mera kringskuren i sitt beslutsfattande än jordbruket. Villkoren kommer lite som Gosplans instruktioner för forna tiders sovjetiska företag. Så och så breda skyddszoner, så och så mycket ersättning för grödan, så eller så stora metanutsläpp från djuren. Lite som för bonden Paavo. Gräv dubbelt större diken.
Nåja, det får man ju snart inte göra!
Målsättningarna kan vara nog så riktiga, men sätten på vilka åtgärderna genomförs åstadkommer ett mycket besvärligt beslutsunderskott. Ändå borde vi veta – också av egen erfarenhet: bara när du får vara med i beslutsprocessen blir den din!
Under hela min tid i Europaparlamentet har jag störts av att närhetsprincipen – den mångomtalade subsidiariteten – hela tiden åsidosätts. I fråga om vår jordbrukspolitik blir åsidosättandet speciellt flagrant. Och det var väl just på den punkten det smällde till i den tyska regeringens beslut.
Det löd så här: eftersom ni får så mycket understöd, kan ni inte motsätta er våra gröna beslut om att dra ner på subventionerna för jordbruksdieseln.
Den meningen gick inte hem eftersom problemets kärna ligger på en alldeles annan nivå och handlar om en ekonomisk fråga som har debatterats i århundraden. Jordbruket kan inte hänga med i samma produktivitetsutveckling som eventuellt kan genomföras utan större utmaningar när man tillverkar elektronisk utrustning.
Det var det här problemet som i början av sovjettiden beskrevs som produktivitetssaxen och som sedan i avsaknad av fungerande lösningar ledde till Stalins tvångskollektivisering.
Vi har en gemensam jordbrukspolitik i EU för att utjämna den här skillnaden och för att hålla en sådan prisnivå på det dagliga brödet att vi inte har hungersdemonstrationer och förtvivlade uppror i olika delar av unionen.
Men om vi inte talar med bönderna har vi snart tuffa tider framför oss. Och den bristande närheten i besluten är inte bara en utmaning i frågan om den gemensamma jordbrukspolitikens gjutfel. Samma bekymmerslösa inställning finns i kommissionens beteende inför så gott som alla politikområden.
Dessa gjutfel leder i värsta fall till allvarliga utmaningar för EU!