När man kollar vad Nachtway har skricvit kan man dra en slutsats om att han – som många socialhistoriker – befinner sig lite ut på vänsterkanten. Därför är det hälsosamt att läsa också om man inte riktigt alltid kan lägga ifrån sig boken med ett lite självbelåtet ”jag är ju av samma åsikt som profesrorn”.
I en av hans böcker har han tillsammans med forskaren Caroline Amlinger forskat i attityder bland människor som under de senaste åren har lämnat sina tidigare politiska sympatier och försiktigt stigit ut på högerkanten. Bokens titel Gekränkte Freiheitren – Den sårade friheten ger en ledtråd.
Det handlar alltså om människor, som under en stor del av sitt liv har röstat på ”normala partier” nära det politiska mittfältet, men som av någon anledning nu har fått nog. Och den stora politiska frågan handlar naturligtvis om varför!
Den sårade friheten handlar till en del om att dagens politik ganska mycket handlar om att reglementera våra liv. Du skall sortera ditt avfall, du ska förstå att klimatförändringen också kräver att du måste förändra dina matvanor och ifrågasätta invanda beteendemönster. Du måste vara frisinnad och acceptera annorlundaheter, som du kanske har en viss förståelse för, men där föreskrifterna och de moralistiska pekfingren börjar kännas allt mera irriterande.
På tyska skulle det väl heta die Nase voll! De har bara fått nog!
Nachtway har en lite överpolitisk tolkning av fenomenet. Han varnar för en auktoritär utveckling och det kan man kanske förstå med mot Tysklands historiska bakgrund. Inför alla prövningar under 1930-talet valde många tyska medborgare auktoritära lösningar ute på de ideologiska flyglarna. Att varna för den risken är naturligtvis ytterst berättigat. Men den varningen får inte betyda att vi blundar för en tendens, som på något sätt finns inbyggt i vårt system.
Det kommer hela tiden nya påbud och nya skyldigheter. Vi är vårt eget bankkontor, vi har skyldigheter att följa med alla digitala meddelanden – från Skatteverket. Och hin onde tar dig ifall du inte har öppnat den posten i tid. Digitaliseringen överför alltså på medborgaren skyldigheter, som bergsäkert ökar medborgarens stress och får hen att känna sig som myndigheternas hamster travande på i sitt ekorrhjul. Ju tunnare den sociala servicen blir desto större blir stressfaktorn.
Samtidigt visar myndigheterna att deras förmåga att klara av digitaliseringen är allt annat än perfekt. Förteckningen över misslyckade digitaliseringsprojekt är ganska lång och upphandlingsmisstagen stora – för att inte tala om kostnaderna.
Ha alltså lite överseende och tvinga inte fram vresiga reaktioner, som samtidigt också innehåller politiska budskap.