Det kanske mest katastrofala var det fjärde korståget. Det var en brokig samling kyrkliga och världsliga potentater, som nästan av misstag kom överens om att starta ett nytt korståg och slå vakt om (heliga) geopolitiska positioner från de föregående äventyren. Påven Innocent III var kanske inte den mest entusiastiska förespråkaren, men när alla plus- och minussidor hade räknats samman, föreställde han sig att det kunde bli ett viktig steg på vägen till en förening mellan kyrkorna i väster och öster.
Resten av de ledande anhängarna var huvudsakligen prinsar och småfurstar som tänkte sig att korståget kunde ge dem ett litet stycke av en kungakrona. Avgörande var också att det förment gudabenådade företaget finansierades av Venedig, som hade sina alldeles privata planer på att slå vakt om handelsvägarna.
Slutresultatet var en katastrof, med höjdpunkt i Konstantinopel plundring 1204. Runciman beskrev plundingen som en ”barbarisk invasion av en högre civilisation”.
Man kan på goda grunder säga att plundringen av Konstantinopel återverkade på historiens gång under de följande 800 åren. Det skapade en bestående – och lätt förståelig – misstro inom Östkyrkan, vilket i sin tur kom att återverka på den östslaviska kyrkans utveckling från Kiev över Vladimir till Moskva. Det ledde till att staden (och väldet) 230 år senare inte klarade av att försvara sig mot det Osmanska rikets expansion. Det ökade i sin tur sättet på vilket Moskva kom att dominera den kyrkliga, kulturella och politiska utvecklingen.
Det finns alltså ett omvänt sammanhang mellan en barbarisk invasion av Konstantinopel och ett nytt barbariskt invasionsförsök riktat mot Ukraina. I Valdimir Putins huvud finns en kombinerad storrysk och storsovjetisk illusion om Moskva som centrum för den historiska östslaviska utvecklingen. I den illusionen spelar enskilda nationer och stater ingen större roll. Det är det tredje Rom som ska regera.
Men paralellerna till Konstantinolens plundring slutar inte där. Under plundringen råkar befolkningen i den kejserliga huvudstaden ut för alla krigets nästan obeskrivbara avskyvärdheter. Korstågets odisciplinerade soldater våldtar, mördar och stjäl allt de kommer över.
Vladimir Putin följer en motbjudande tradition. Vid hans sida står patriarken Kirill av Moskva för att välsigna det nya korståget. Putins soldater tillåts genomföra de mest bestialiska krigsförbrytelser för vilka han som Rysslands president måste stå till svars. Det kommer att återverka länge på Rysslands internationella relationer.
Vem kan inbjuda en krigsförbrytare på ett statsbesök?