Svaret kräver eventuellt inga förklaringar. I juli 2024 går mitt mandat ut. Då har jag suttit i parlamentet 12 år. Det har varit en oerhört inspirerande tid, många utmaningar, mycket ny lärdom, men i något skede måste man stiga av och den grundläggande regeln är att man ska stiga av så länge det är roligt.
Jag kommer mycket levande ihåg hur jag steg av flygfältsbussen uppe vid Schuman platsen och försökte fundera ut hur jag skulle ta mig till parlamentet. Jag tror det var en välvillig Anna Abrahamsson, som försökte peka ut vägen: ner för backen och till vänster och sen ser du…
Jag hittade alltså fram, men parlamentet är en ganska besvärlig konstruktion med invecklade regler och (nästan) obegripliga procedurer. I handen fick jag några pärmar med förklaringar om hur mina utskott fungerade, men den enkla sanningen är att jag inte lär mig – och kanske ingen annan heller – enbart av torra byråkratiska utläggningar. Att lära sig procedurer kräver det jag lärde mig från och med mitt första födelseår: först krälar man eller lyckas med nöd och näppe av att vända sig, sedan kryper man och så småningom klarar man av att stå på två skakiga ben och ta några staplande steg framåt. Och ibland faller man och slår huvudet.
Efter tio år i parlamentet har jag lärt mig vad man måste göra och vad man helst ska undvika. Den största faran är att man drunknar i alla detaljer – och i varje förslag från kommissionen finns det tusentals detaljer att drunkna i – och det finns en hel del parlamentariker som med magen uppe flyter fram i detaljernas strida och lite grumliga ström. I det hänseendet tackar jag min skapare – eller egentligen min journalist till morfar och min journalist till far för att i mitt tidigare liv ha tvingats lära mig den svåra konsten att kill your darlings, att skippa de onödiga och använda detaljerna för att beskriva lagstiftningens egentliga biff.
Det handlar alltså om att med intuitiv kunskap och magkänsla förstå var de mest känsliga punkterna i lagförslaget finns och var striderna i skuggmöten, gruppmöten, förhandlingar och trialogmöten sist och slutligen utkämpas. Välj dina strider.
I bästa fall har jag lyckats lägga grunden för ett fortsatt SFP-mandat i Europaparlamentet, men ingenting kommer gratis eller av sig självt. Det behövs en målmedveten kampanj, som inte börjar efter alla andra valkampanjer. Kampanjen behövs nu eftersom det just nu finns så många stora EU-frågor som ligger och väger på framtidens våg. Vart går unionen? Blir det ett allt mera centraliserat europeiskt imperium eller blir den en förbundsstat med en fungerande arbetsfördelning mellan mycket olika medlemsstater? Klarar vi av klimatförändringen, våra sociala utmaningar och vår ekonomiska framtid – allt på en gång och i samma beslut? Klarar vi av Ryssland?