Det speciella med området är att det är torvmark, vilket skapar alldeles speciella utmaningar. Torven kan brinna långt under markytan. Det finns uppgifter både från Kanada och Ryssland om tjyttande brandhärdar, som överlever vintern långt under snötäcket. Det enda som behövs är att elden äter sig vidare till ett litet draghål för att flamma upp igen.
Bränder av det här slaget skapar också andra besvärligheter. Vi vet alla att träden håller sig fast i marken genom ett rikt förgrenat nätverk av rötter. I en torvbrand kan trädet se alldeles oskadat ut, men nere i marken har elden bränt sönder rotverket och plötsligt drämmer stammen ner i marken utan föregående varningar.
En gräsbrand kan man begränsa med att gräva diken och anlägga moteld – eller alternativt använda ämnet Xpyro för att förhindra att branden sprider sig längs markytan.
Men nu fanns det alltså mera besvärliga utmaningar, som lite ansluter sig till vår ständigt pågående skogsdebatt. Naturvårdsorganisationerna har länge känt sig störda av våra skogsvägar – och inte utan orsak. Skogsvägarna skär lätt av små vattenflöden och påverkar alltså mikroklimat och en del habitat. Under årens lopp har jag genom en av mina vänner följt med hur man har försökt reparera skadan genom att bygga små trummor under skogsvägarna.
Men vi kan tacka vår lycka för att vi har skogsvägar! Vi kan göra dem ekologiskt bättre, men det vore otroligt dumt att förbjuda dem. Rapporterna från Kanada och Ryssland – med ungefär likartade förhållanden – är skrämmande. Små skogsbränder förorsakade av dumhet och oförsiktighet klarar de ofta av att begränsa eftersom den oförsiktige vanligtvis har rört sig längs en väg. Men när en spontan skogsbrand uppstår finns det nästan ingen möjlighet att bekämpa branden på marken. Slutresultatet är därför ofta katastrofalt både ekologiskt och ekonomiskt.
Branden i Kalajoki kommer alldeles säkert att påverka vår skogsdiskussion eftersom det handlar om torv. Ett förslag har varit att höja grundvattennivån och därmed minska på utsläppen. Det finns också en rapport, som säger att bakterierna därefter kunde ta hand om metanutsläppen. Min tanke har varit, att vi borde experimentera med den här sortens verktyg. Om också de följande somrarna blir lika varma och torra som den här, kommer vi att ha all orsak att överväga vad vi kunde göra både när det gäller att minska utsläppen och begränsa mer än sannolika markbränder.
Men det handlar om privat egendom. Det betyder att staten måste komma in och betala fiolerna.
