Själv hade jag två målsättningar: 60 procent som startpunkt för 2030 och en s.k. kolbudget för att stabilisera systemet. För kolbudgeten trodde jag att det kunde finnas en majoritet med S&D:s Jytte Guteland och De grönas Michael Bloss som de viktigaste stödpunkterna. Om 60 procent var jag i början helt ensam.
Slutomröstningen var en fantastisk framgång. Nästan allt fanns med och antydde samtidigt att hela Europaparlamentet på några månader hade förflyttat sig till nya klimatpositioner.
Den insikten och upplevelsen öppnade någonting djupt personligt och emotionellt, som häftigt avvek från lagbehandlingens rationella rör.
På torsdagskvällen efter den sista omröstningen (som jag inombords var helt övertygad om att vi skulle klara) gick jag igenom det som redan finns av morgondagens tidningar (en del av den digitala revolutionen). Nobelpriset i litteratur har basunerats ut några timmar tidigare och på Frankfurter Allgemeines sidor finns en dikt av Louise Glück. Jag läser den engelska texten om och om igen.
Följande morgon vaknar jag med texten roterande i mitt huvud.
Jag vill översätta den och det är i och för sig inte ett helt okänt fenomen. Ibland kommer dikternas djupare insikt igenom rationaliteternas pansarplåt. Det har hänt mig med Aleksandr Blok, det hände med den krigstida dikten ”Flanderns fält” efter ett besök på slagfältet och det hände nu med Glücks dikt.
Dikten börjar med orden: This is the moment… Men vad betyder ”moment”? Är det ett ögonblick av insikt, är det en vändpunkt där någonting tidigare okänt tar över? Och vilket ord är det som bär den inre känslan? Blir raderna för långa eller korta.
Jag har inga riktigt goda svar på diktens alla frågor eftersom dikt egentligen är ett långsamt hantverk där relationen ord till resultat (eller ännu värre – ord till inkomst) inte ger mycket utdelning.
Men jag gläder mig – oerhört – för att inte i politikens hårda och kantiga virvlar ha blivit helt tondöv för själens lågmälda budskap. Dessutom finns det en viktig politisk lärdom: viktigare än att tala med stora ord och högt är att lyssna.
Jag tror inte att vi hade kommit så här långt med klimatlagen om vi inte hade varit noga med att lyssna. Ibland handlar det om att förstå ett lite utdraget jaa..a, som ibland betyder att vi kanske är en stump på rätt väg men att infallsvinkeln eller helheten är lite skev.
Så kanske det inte vore helt fel att ordna lite diktläsning för politiker. De senaste ordväxlingarna kring vem som sade vad och när kring munskydd och virusar antyder att det finns en hel del tondövt folk i vår politik.
