Petteri Orpos Samlingsparti var till den grad övertygat om att det under inga omständigheter var möjligt att Centern skulle låta sig lockas med i ett regeringssamarbete med SDP. Valnederlaget var alltför svidande. Den slutsatsen innebar att samlingspartisterna också var övertygade om att det inte skulle gå att skapa en majoritetsregering utan dem. Det fanns alltså ingen orsak till eftergifter.
Men Centern gippade (det kallas ibland kovändning) och övergick till att fräsa på för babords halsar. Gippen skuffade ut Samlingspartiet i en besvärlig oppositionsställning i sällskap med sannfinnar och kristliga. I medierapporterna luffades Orpo dessutom lite i vindskugga under Jussi Halla-aho eftersom journalisterna ofta inledde med att först ställa frågorna till Halla-aho. Att i den situationen hitta finurliga svar på politikens antingen-eller frågor är inte lätt och slutar ofta i ordbilden ”branden är felaktigt släckt”.
Sen slog Covid-19 till.
I nästan alla länder med någorlunda normala politiska ledare ser vi samma effekt. Angela Merkels understöd sköt i höjden och hon blev därmed befriad från att titta till höger och vänster – och över sin axel – varje gång hon rörde på sig. Det var en välkommen, om också lite oväntad välsignelse för Europa.
Enbart de riktigt hopplösa fallen Donald Trump, Jair Bolsonaro och Aleksandr Lukasjenka förlorade på Covid-19.
Finland följde mönstret och regeringen klarade sig åtminstone opinionsmässigt bra. Det gällde i synnerhet statsministerpartiet.
Att sedan vara oppositionspolitiker mot coronan är en otacksam uppgift. Att hänga upp sin politik på hur informationen på Helsingfors-Vanda flygplats sköttes, blev ingen politisk kioskvältare.
Sen skar det sig definitivt på UPM:s beslut att lägga ner pappersfabriken i Kaipola. Men varför?
Pappersframställning är inte i slutprodukten hi-tech. Lönsamheten kan man förbättra med att göra viran bredare och öka hastigheten, men om tidningsproduktionen blir allt mera digital finns det en slutända på hur man kan öka lönsamheten. Det befriar inte nödvändigtvis UPM från att vara lite försiktigare i sina politiska vändningar. De har inte samma skyldighet att informera regeringen som statsägda Neste, men smidighet är ingen odygd. Också om vi inte har fått siffror på Kaipola-fabrikens lönsamhetsutveckling kan man på goda grunder anta att den utvecklingen inte kom seglande som en stor ”svart svan” förbi siffernissarna på UPM.
Hade det då varit tänkbart för UPM:s ledning att lite signalera till regeringen på samma sätt som astronauterna i Apollo: ”Helsingfors, Helsingfors, we have a problem.”
Alla som nu har uttalat sig, och spetsat till, vet att vi befinner oss mitt i en djup kris och att alla förebyggande åtgärder kräver öppen informationsgång och god vilja. Därför borde man också visa lite större insikt att informera och inte enbart slå till för att plocka några politiska poäng.
