Men det här flödet är svårt att greppa. Man kan inte sätta sig ner för en öl – eller mera anständigt en kopp kaffe – efter arbetet och tillsammans med vänner bena ut siffrorna till någon form av begriplighet. Det vore mer än nödvändigt eftersom en del av siffrorna är skrämmande.

Så gick det för mig också idag. Min morgon börjar vanligtvis vid sex-snåret med en kopp kaffe och fem eller sex tidningar från nätet. Om ingenting stör läsandet (som t.ex. tidtabellen för en spalt eller ett tidigt möte) går det lätt två timmar till att läsa in sig i verkligheten – och vips finns de skrämmande siffrorna där igen. Den här gången var det brittiska Guardian (en ganska vederhäftig tidning, som bara tycker verkligt illa om Boris Johnson). Högst på paraden fanns texten: Ekonomin kan krympa med 35 procent och 2 miljoner arbetslösa.

Redan under diskussionerna i parlamentsgruppen fanns det hårresande siffror om att ekonomin kunde sjunka med 40 procent. Jo, sade jag redan då, men vad betyder siffran? Min tanke var då, att ekonomin sjunker ”som en sten” under krisen, men eftersom inget fysiskt kapital förstörs borde återhämtningen vara nästan lika snabb. Och på årsnivå betyder en nedgång på 35 procent en stor svacka på 13 procent.

Lyckligtvis är Guardian ändå en kvalitetstidning och har därför också länkar till källorna. I det här fallet var källan en utredning, som hade utförts av the Office for Budget Responsibility, en regeringsorganisation med uppgift att lite hålla koll på verkligheten. Och plötsligt finns det lite lättnad. OBR:s hemsida visar att ekonomin faktiskt kan sjunka med 35 procent av BNP, men att återhämtningen är nästan lika snabb. Vi kan vara tillbaka på en normal nivå 2021.

Undersökningen visar också vilka sektorer som nu drabbas värst. Också de slutsatserna följer det sunda förnuftets stigar: mest illa ut råkar små företag och enskilda företagare i konsumtions- och servicebranscherna. Större företag har – eller borde ha – investeringsplaner, som dessutom är klimatprövade. Investeringarna sker alltså med sikte på att göra produktionens kolavtryck mindre. Det är ofta för småföretag en lyxplanering. Det är här de behöver statens och kommunernas hjälp: hur göra återhämtningen lönsam och ekologiskt hållbar?

Det kunde börja med att göra fastigheterna mera energisjälvförsörjande. Det är någonting, som vi ändå måste ta itu med under de närmaste åren. Det kan man börja med just nu när dörren är stängd.