Följande kolumn publicerades lördag 18 maj i tidningarna Österbottens Tidning, Åbo Underrättelser, Västra Nyland och Borgåbladet.
Jobbigt med Jobbik
För ett par veckor sedan talade jag på ett Rysslandsseminarium i Helsingfors. Med på mötet var bl.a. Grigory Javlinsky, grundare av partiet YABLOKO – ett av få fungerande oppositionspartier i landet.
Det ryska medborgarsamhället är tunt och illa pressat. Att vara rysk oppositionspolitiker är inte lätt. Yttrandefriheten fungerar inte i praktiken och korruptionen försätter rättsstaten ur spel. På seminariet fick Javlinsky naturligtvis frågan vad EU kunde göra för demokratiutvecklingen i landet. Hans enkla svar var: Föregå med gott exempel.
Javlinsky visste att han därmed träffade en lite öm punkt. Vi är snabba på att fördöma Ryssland och EU förbereder en lag, som eventuellt kommer att begränsa den internationella rörelsefriheten för de personer som kan anses vara ansvariga för det sätt på vilket Sergej Magnitskij mördades av myndigheterna i fängelset. Men sopar vi rent framför egen dörr?
Ungern har i flera år varit på en farlig väg i fråga om domstolarnas oavhängighet, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Premiärminister Victor Orban hade visserligen en absolut majoritet i parlamentet, men inte ens absoluta majoriteter ger makthavarna rätt att kränka grundläggande rättigheter eller inskränka yttrandefrihetens reella förutsättningar.
Och Orban är inte ensam. Redan det säger en hel del om hur svårt det är att bygga upp en fungerande demokrati efter ett knappt århundrade av fascistoida och kommunistiska diktaturer. Det största oppositionspartiet i parlamentet – Jobbik – ger hårresande exempel. Partiet har bl.a. föreslagit att man ska upprätta listor på tjänstemän med judisk bakgrund eftersom de uppfattas som en ”nationell säkerhetsrisk”. När partiet i det föregående EU-valet fick sina första europaparlamentariker tvingades parlamentet införa en klädkod som krävde civil klädsel eftersom partiets ledamöter kom till Bryssel i uniformer som mest påminde om ”SA marschiert mit ruhig festem schritt”.
Samtidigt som vi naturligtvis måste respektera andra staters demokratiska val måste vi också kunna fördöma en utveckling som kränker de värderingar EU och ett demokratiskt samhälle vilar på. Just därför är den nu i Europaparlamentet aktuella rapporten om Ungern viktig. Den handlar egentligen inte i första hand om Ungern. Den handlar om oss.
Det är alltså viktigt att sopa för egen dörr och inte enbart nöja sig med ett peka på en europeisk granne. Lika motbjudande som Jobbik är den sannfinländska riksdagsledamot, som inte klarade av att Astrid Thors talade sitt grundlagsskyddade modersmål i Riksdagen.
Det är de små demokratiska underlåtenhetssynderna som jämnar diktaturens väg. Det borde vi ha lärt oss från Ryssland under åren före mars- och oktoberrevolutionerna och från Tyskland efter 1929.
Det är viktigt att kunna ta avstånd och våga ta debatten. En del och somliga partiledare har alltså någonting att ansvara för också här hemma. För vem i världen lyssnar på oss och EU om vi inte klarar av att försvara demokrati och yttrandefrihet ens på hemmaplan och i våra egna medlemsländer.
Nils Torvalds
