Följande kolumn publicerades lördag 9 mars i tidningarna Vasabladet, Östra Nyland och Ålandstidningen.
Kulturfrågor – lite på tvären
Just nu håller vi på med förhandlingar om nästa europeiska fiskerifond. Det är alltså den fonden, som betalar ut understöd för projekt relaterade till fisket. Slutsumman för följande sjuårsperiod kan förefalla stor, 4,2 miljarder euro, men om man tänker på att vi alla skall dela på det och att det dessutom ska räcka i sju år, blir det inte så mycket kvar per år – i synnerhet inte efter det att Europeiska rådet skar ner på utgiftssidan.
Det finns också en massa emotioner som ansluter sig till fonden. Under tidigare år har det gått pengar för att skrota fartyg, som mest har påmint om fartygen i Frederick Marryats äventyrsbok Den flygande holländaren. Det engelska originalet hade titeln The Phantom Ship, fantomskeppet, och det har faktiskt funnits en massa fantomskepp, alltså skepp som förlist, sålts eller som redan skrotats, men för vilkas ”nedskrotning” EU, det vill säga skattebetalarna, ändå har betalat. Det är förvisso inte riktigt rättvist att skylla det på EU, då det är medlemsländer som betalat ut stöden, och brister i kontrollen.
Det var lite med den här bakgrunden vi satte oss ner för att diskutera hur reglerna för den europeiska fiskerifonden nu skulle skrivas. Den förhandlingen fick mig att minnas en annan av barndomstidens Frederick Marryat-böcker: Jakob Ärlig. Jakob var den hederliga men fattiga gossen och i början var hans liv inte enkelt, men han gav inte upp. Därav hans bevingade uttryck: Bättre lycka nästa gång.
Jag och min gröna kollega Raul från Katalonien utgick ifrån att reglerna borde vara strikta. Om du har rapporterat vilseledande, ginat lite i din ansökan och inte följt föreskrifterna borde du falla ut ur penningutdelningen. Men den regeln föreföll inte passa alla. En del av våra europeiska vänner ville ha en regel, som föreskrev att du skulle falla ut först om du hade gjort dig skyldig till bedrägeri.
Det hade varit en omöjlig regel, eftersom bedrägeri är ett straffrättsligt begrepp. Ingen kunde alltså ha fällts ur bunten av ansökningar innan det hade funnits en laga dom och innan domen fallit kunde stora belopp redan ha betalats ut.
Vi förlorade den första omgången och efter mötet låg jag lite sömnlös – och ganska arg – och försökte fundera på vad jag kunde göra. Följande dag stämde jag möte med enhetschefen på parlamentets juridiska tjänst som tolkade saken på samma sätt som jag. Det visade sig att det fanns en massa förordningar och föreskrifter, som egentligen förutsätter just det vi ville ha. Med andra ord finns det hopp att vi i stället vinner nästa förhandlingsomgång.
Jag tror alltså att vi klarar skivan och att vi kommer få regler som gör att de som fuskar och slarvar inte får fördelar samtidigt som de ärliga och noggranna straffas. Så har det inte alltid varit, men det är dit vi nu ska komma.
Nils Torvalds
