Det finns några grundläggande sanningar vi är tvungna att ta ställning till. Under de närmaste 18 månaderna kommer vi att uppleva en del – eventuellt – besvärliga val. Det börjar med vårt inhemska presidentval. Sen kommer europavalet och som efterrätt Förenta staternas presidentval.
Under hela den här väntetiden genomförs det diverse extraordinarie parlamentsval i Europa. Det kanske mest intressanta kommer i november när Nederländerna går till val.
Intressant varför? Nederländerna har under det senaste seklet varit ett ganska stabilt och liberalt samhälle. Nu hotas stabiliteten av ett opportunistiskt landsbygdsparti, som griper tag i enskilda delproblem och får övernöjda medborgare på sin sida.
Redan det bådar illa för europeisk stabilitet, eftersom vi ser samma tendenser på olika håll i Europa.
Den här framtiden kan skaka SFP ganska illa. På en principiell nivå är det i alla fall lättlöst: driv en öppnare intern diskussion och oron dämpas. Som jämförelse kan vi ta det som i tiderna kallades Kasnäsprocessen – dvs att man genomför organiserade diskussioner i de politiskt lite olika landsändorna.
På lite längre sikt har vi alla stora utmaningar, som inte kan åtgärdas genom att lufta åsikterna. Med en viss erfarenhet kan jag påpeka, att ett presidentval aldrig är särskilt lätt för SFP. Vi tvingas välja mellan tre mindre goda ting och det splittrar partiet. Sen kommer det som i värsta fall kan vara Donald Trumps come-back. Det återspeglar sig omedelbart på ett internationellt plan och mera direkt på det krig Ryssland för i Ukraina. Sen kommer europavalet och plötsligt har vi ett Europaparlament, som inte längre har klara majoriteter.
Alla världens opportunister förenar sig och slutresultatet kan vara en rysk seger, vilket försätter Finland i en ytterst obehaglig situation. Jämför de senaste uttalandena från Kreml.
Vi behöver alltså under alla dessa omständigheter en majoritetsregering. Där är den felande pusselbiten SDP. När det partiet inser att man har slösat bort obefintliga resurser som nu måste återbetalas, har vi kanske förutsättningar att göra oss av med en regering, som nu redan mest påminner om filmtiteln ”Dead man walking”!
Därför alltså sakta i backarna.