Under de senaste veckorna har jag sysslat med någonting, som eventuellt kunde jämföras med botgörelse. Jag har inte krupit till Canossa, men rensat mina bokhyllor. Det är ingen enkel botgörelse. Trösten är att böckerna går till bättre händer och huvuden.

Efter två år av utdragna förhandlingar beslutar Europaparlamentet under fredagen om den gemensamma jordbrukspolitiken för åren 2021–2027. – Våra jordbrukare behöver besked om vad som gäller, och den nya politiken kommer minska deras administrativa börda, säger Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP/Renew).

Efter fyra omtumlande dagar kring omröstningarna om kKlimatlagen landade jag plötsligt i en ganska emotionell zon. Allt sedan vi på våra ”skuggmöten” (de för lagförslaget ansvariga mepparnas arbetsmöten) hade börjat med att behandla olika kompromissförslag var min själ och hjärna helt inriktad på hyperrationella bedömningar: vad kunde vi åstadkomma, var finns de slutliga majoriteterna, hur mycket av de andra gruppernas krav är spel för hemmagallerierna?

Ibland får jag ganska personliga brev i form av mejl och det betyder, att det i min själ uppstår lite av en nödvändighet att svara. Vilket alltså inte betyder att jag alltid skulle hinna.