Under en lång tid hörde den tyska filosofen Jürgen Habermas till det man brukar kalla sina husgudar. Han hade skrivit om och debatterat det mesta som i vårt samhälle känns viktigt att försvara: offentligheten, rationaliteten och samhälleligheten. Sen KOM det plötsligt ett stolpskott.

Den belgiska huvudstaden återgår småningom till någonting av normalitet. Det innebär ibland ganska olika saker. Gathörnen i centrum fylls av övergivna el-sparkbräden och turistströmmen till Parlamentet växer. Kollegerna försöker kompensera pandemiårens besöksfattigdom med lite överstora grupper. Om två år är det igen Europaval och besöksgrupperna är ett utmärkt sätt att hålla valrörelsens aktivister i rörelse.

För två veckor sedan återremitterade Europaparlamentet förslaget till revisionen av EU:s utsläppshandel från plenum tillbaka till miljöutskottet för att nå ett slutresultat som majoriteten av parlamentet kunde förväntas stöda. En effektiv användning av dessa två veckor från de olika politiska gruppernas huvudförhandlare, ledde till att Europaparlamentet den 22 juni godkände den nya kompromissen i plenum.

Under de senaste veckorna har jag fått ett antal försiktiga frågor om hur jag tänker min framtid. Mellan raderna har det funnits en mera rättfram fråga: tänker du fortsätta? Och det rättframma svaret lyder: nej!