Vi har fått frågor och vi har läst tidningarnas reportage. Det finns några miljoner EU-medborgare, som känner en stor oro inför Storbritanniens sätt att inleda förhandlingarna om utträdet ur EU. Från brittisk sida har man meddelat att man egentligen ville att icke-brittiska EU-medborgare från och med förhandlingarnas dag ett skulle fråntas sina medborgerliga rättigheter. För oss ter det sig en aning bakvänt – för att uttrycka det lindrigt.
Men det finns lite tröst.
I alla skeden av europeisk utveckling har gemenskapen inte gått med principerna först när det har gällt att lösa problem. Snarare har det varit tvärtom. I sega förhandlingar långt in på natten och till morgonens gryning har man ofta kommit fram till lösningar som mera har varit verbala balansnummer än principiella ställningstaganden.
Men i Brexit-förhandlingarna lär det finnas en överenskommelse om att den första frågan på dagordningen handlar om en jämlik behandling av brittiska EU-medborgare på engelska kanalens södra och östra sida och av EU-medborgare i Storbritannien.
Varför måste det gå så här? EU är – också – medborgarnas projekt. Besluten fattas visserligen ofta – och av nödvändighet – ovanför medborgarnas huvuden. Det handlar om att stabilisera finansvärlden eller om att försöka ordna upp jordklotets klimatutmaning. Eller om hur samhällsavfallets sortering och återanvändning ska organiseras. Men också de här frågorna handlar sist och slutligen om medborgaren.
I det brittiska fallet försöker Theresa Mays regering plocka några politiskt billiga men mänskligt sett dyra poäng genom att kräva ett omedelbart slut på icke-brittiska medborgares rättigheter och sociala trygghet. Men de har glömt en sak.
Förhandlingarna förs inom EU:s juridiska ramverk. Det betyder att alla beslut också ska kunna granskas av Europadomstolen i Luxemburg. Det enda sättet att undkomma den granskningen är att Storbritannien helt enkelt inte förhandlar ärligt utan strävar efter en förhandlingskollaps, som efter två år innebär att medlemskapet upphör. Det är ett ganska äventyrligt experiment, som dessutom kan leda till många andra tragiska konsekvenser.
Vid sidan av de medborgerliga rättigheterna finns det några andra ytterst känsliga frågor. Jag ska enbart nämna en: gränsen mellan Irland och Nord-Irland. Jag kan inte tro att en brittisk regering 2017 eller 2019 vill återskapa en blodig gräns.
Men vi får se!
