Vi funderar alla över vad det var som gick snett. Vad är det som får någon att ta ett snabbeldsgevär och börja skjuta vilt omkring sig på fullständigt oskyldiga människor? Och det kan finnas många – och mycket olika – förklaringar.
I Förenta staterna har det förts en besvärlig diskussion kring depressionsmediciner, som berövar patienten förmågan till medkänsla, till empati, till förståelse över att vi alla är delar av ett stort gemensamt, som Baruch Spinoza kallade Gud eller Natur. Jag försökte föra den diskussionen i Finland tillsammans med några vänner, men våra medicininriktade läkemedelsinstanser ville inte föra den diskussionen.
Vi har alltså som samhälle en välinövad förmåga att avvisa viktiga samhällsdebatter. Ändå finns samma spår av förlorad empati i kombination med läkemedel också hos oss.
Men jag har inte gett upp. Istället tar jag upp ett ännu mera besvärligt spår: terroristynglingarna i Europa.
Under de senaste veckorna har jag i olika tidningar och tidskrifter gått igenom det som finns att läsa om de här terroristernas bakgrund. Och det finns det jag antyder i rubriken: ett förskräckligt mönster.
En statistiskt sett signifikant andel av de här terroristerna har någonting gemensamt i bakgrunden. De är andra generationens invandrare och de har någonting jag skulle kalla en splittrad och skadad identitet i bagaget. Den här splittrade identiteten förefaller bero på att modern och fadern kommer från skilda kulturella omgivningar och ingendera har riktigt haft styrka eller förmåga eller råd att förmedla sin kultur vidare till sina barn.
En del av det här är väl undersökt i forskning kring modersmål och följande språk – de må sedan gälla åsidosatta ursprungsfolk eller i lika mått utsatta immigrantgrupper. Resultaten visar att de här barnen språkligt sett ”dränks” i majoritetsbefolkningens utbildningssystem. De får inte ett utvecklat modersmål, lär sig aldrig abstraktare tankemönster och får därför en dålig start också i det avseendet. I den meningen är de alltså lite predestinerade till att falla ut ur utbildningssystemet och därmed också falla igenom i ett samhälle som kännetecknas av tilltagande arbetslöshet.
Vi ser någonting av det här mönstret i alla slumkvarter och det tillspetsas av att den del av immigrantströmmen som klarar sig bra flyttar bort från slummen, som därmed allt mera blir en samhällelig kuvös för misslyckanden och tillkortakommanden. Därifrån går det en kort väg in på det enda erbjudandet som finns kvar: lite brottslighet och narkotika. Sen kommer fängelset som utbildningens nästsista stadium.
Det är väl inte så underligt om en ”lidandets väg” av det här slaget väcker hat. Och hatet föder en omvändelse i sökandet efter en identitet, som på något sätt fungerar under de här omständigheterna.
Den wahabitiska och av Saudi Arabien med oljepengar propagerade hatfyllda versionen av islam kommer som på beställning. Jag har sett den i Tjetjenien och jag ser den nu i hjärtat av Europa. Och jag vet att vi kunde motarbeta den.
Om vi verkligen ville.
