Snart kan slutsatserna dras av vad som – egentligen – skedde i samband med utfrågningen av kandidaterna för den nya EU-kommissionen. Enbart en av 27 utfrågningar återstår efter att Europaparlamentet grillat medlemsländernas förslag till kommissionärer.
Utfrågningar infördes redan 1994, men de har fått en allt större roll i takt med att Europaparlamentets befogenheter har växt. Systemet kan, om rätt använt, vara en säkerhetsventil för att den demokratiska kontrollen ska fungera. Också om Europaparlamentet enbart kan ge tummen upp (eller ner) åt kommissionen som helhet, så kan blotta hotet om att fälla kommissionen leda till att parlamentet får igenom förändringar i sammansättningen och i portföljernas innehåll. Just på det sättet fällde parlamentet 2004 den italienska kandidaten Rocco Buttiglione. Orsaken var då hans i det närmaste medeltida kvinnosyn och uttalanden om att homosexualitet är en synd. Parlamentet tvingade också 2009 bort den bulgariska kandidaten Rumiana Jeleva då hon inte kunde svara på frågor om hennes finansiella intressen. Eftersom den tyska tidningen Der Spiegel hade påpekat att hennes man hade haft förbindelser med den ryska maffian var frågorna extra viktiga.
Ett bättre namn för utfrågningarna kunde kanske vara förhör. Kandidaten sitter nämligen ensam mitt i utskottsrummet vänd mot Europaparlamentarikerna, med utskottsordförande och sekretariat på ett podium bakom sin rygg. De fysiska förutsättningarna för tre timmars ”grillningen” är rätt så tuffa.
Finlands kandidat Jyrki Katainen visste det här. När Olli Rehn i somras avgick som kommissionär för att uppta sitt mandat i Europaparlamentet utfrågades Katainen för sitt vikariat. Han visste vilken prövning som nu väntade honom. Efter att ha klarat utfrågningen i juli med lite darr på ribban var det nu en helt annan Katainen i rampljuset. Han gav tydligare svar, var mer personlig och bjöd på sig själv – det är receptet för att klara en utfrågning.
Trots att alla kommissionärskandidater borde veta hur tuffa utfrågningarna är så var det ändå överraskande många som gjorde bleka insatser eller var illa förberedda. Till dem hörde Maltas, Sloveniens och Ungerns kandidater. Men i ett politiskt chicken race mellan de två största grupperna EPP och S&D så beskyddades Maltas och Ungerns kandidater. Därför var det Sloveniens Bratušek som blev hackkyckling. Hon var inte den enda som gjorde en blek utfrågning, men på grund av att hon saknade stöd från sin regering var hon lättast att fälla. Det som faktiskt kändes lite illa var att många var fränare mot henne och i det beteendet finns det i sin tur en gnutta manschauvinism. Slovenien fick därför nominera en ny kandidat.
Även om jag inte riktigt vill försvara Bratušek bara för att hon kommer från min gruppering, är det bekymmersamt om alla inte blir bedömda på samma villkor. Varför ska ribban vara högre för en liberal kvinna från Slovenien än för två herrar från Malta och Ungern – trots lika bleka prestationer. Risken är att vi urholkar utfrågningarnas roll om vi låter politiska kvoter gå före kompetens. EU förtjänar bättre.
Texten ingick som kolumn i tidningen Åland, Vasabladet och Östra Nyland lördagen den 18 oktober.
