Den 28 februari i år nådde de finländska och estniska regeringarna, efter flera år av dragkamp, en preliminär överenskommelse om att bygga en ny importterminal för flytande naturgas (LNG). Enligt överenskommelsen ska Estland och Finland genomföra projektet tillsammans.

EU-kommissionen ser projektet som strategiskt viktigt eftersom det skulle bryta Finlands och Baltikums isolering då det gäller tillgång till naturgas. Naturgas står idag för ca 10 % av Finlands totala energiförsörjning och den här naturgasen importeras från Ryssland. Situationen för de baltiska länderna är helt liknande.

Krisen i Ukraina kastar nytt ljus på terminalprojektet och gör frågan ännu viktigare. Även om Finland inte haft några problem med importen av naturgas från Ryssland så är det naturligtvis viktigt att inte vara beroende av enbart en importkälla, vilket vi är idag.

Importterminalen, som för Finlands del skulle byggas i Ingå, skulle göra det möjligt att ta emot riktigt stora fartyg som kommer direkt från produktionsorter som Algeriet eller Qatar (och i framtiden antagligen också Norge och USA). För tillfället kommer den flytande naturgasen som används i och kring Östersjön oftast via hamnen i Rotterdam, vilket höjer priset pga. omlastning och relativt små volymer.

Terminalen i Ingå är tänkt att bli en regional knutpunkt för LNG, likt den i Rotterdam. Den skulle öka tillgängligheten och sänka priset på LNG i hela norra Östersjön och fungera som navet för de bunkringsanläggningar som byggs eller planeras i bl.a. Björneborg Torneå och Åbo samt Gävle i Sverige. Importterminalen i Ingå är alltså navet i hjulet för dessa planer. Det skulle därför vara viktigt att snabbt få beslut om hur projektet genomförs och när terminalen kunde börja byggas.

Terminalen, som beräknas kosta ca 500 miljoner euro att bygga, skulle vara en mycket stor ekonomisk satsning i vårt land. I rådande ekonomiska läge skulle en investering i den här storleksklassen inte enbart viktig för Västnyland utan för hela landet. Importterminalen skulle också skapa många nya arbetsplatser i Ingå och Västnyland.

Naturligtvis kan man säga att terminalen också skulle vara en lika viktig investering och skapa lika många nya jobb på estniska sidan. Men hur man än vänder och vrider på omständigheterna kring terminalen förefaller Ingå vara den naturliga platsen. Den finska gasmarknaden är mångdubbelt större än Estlands. Den finländska handelsflottan är också betydligt större, vilket betyder bättre synergier med rederiklustret. Ingås geografiska läge och den goda farleden talar också till Ingås fördel.

Estlands huvudmotargument mot Ingå är att ryska Gazprom är minoritetsägare i Gasum som planerar projektet i Ingå. Även om krisen i Ukraina också höjt röster i EU emot att vara för beroende av Gazprom är det inget hållbart argument i mitt tycke. En minoritetsägare kan omöjligen diktera några orimliga villkor för alla andra.

Europaparlamentet är inte en formell aktör i detta, men jag har agerat och använt de nätverk jag har för att påverka situationen. Det skulle vara viktigt för hela EU, och i synnerhet Finland, att få ett snabbt klartecken för den planerade LNG-terminalen i Ingå.

Publicerad i Västra Nyland torsdagen 24.4