I november 2013 godkände Europaparlamentet reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken eller den så kallade CAP:en. Även om reformen i det stora hela är rätt positiv för Finlands del så finns det fortfarande öppna frågor och en oro över en fortsättningsvis ökande byråkrati. Ett av de större orosmomenten under och efter CAP- omröstningen i parlamentet handlade om vad som kommer att hända efter år 2020. I slutet av förhandlingarna uppdagades nämligen att det så kallade 141-stödet för jordbruk i södra Finland kommer att fasas ut under perioden 2014-2020, för att slutligen upphöra år 2020.
Det är synd att Finland inte lyckades förhandla fram en förlängning av 141- stödet utan ett slutdatum. Om jordbruksministrarnas överenskommelse hade hållit – eller Europaparlamentet inte gjort en insats – skulle stödet ha upphört redan nu. Men i och med Europaparlamentets arbete och beslut för en fortsättning av stödet finns det nu alltså kvar för den kommande sjuårsperioden. Men sju år är sist och slutligen en ganska kort tid och CAP-reformen handlar inte enbart om södra Finland. Därför är det viktigt att Finland hela tiden ligger steget före i arbetet kring nästa reform så att vi kan garantera en fortsättning av de stöd som är livsviktiga för vårt jordbruk.
På landsbygden produceras varor och tjänster som vi alla är beroende av dagligen och som behövs för att möta det ökade mat- och energibehovet. Vårt jordbruk och landsbygdsnäringarna är basen för livskraftiga kommuner. Landsbygdsföretagare och näringsidkare kan bidra med bra och viktiga utvecklingsmöjligheter inom bland annat sysselsättning, småföretagande, ren och närproducerad mat samt innovationer och energilösningar. Samtidigt står jordbruket alltjämt inför stora stöd- och inkomstnedskärningar. Just därför får frågan om hur jordbruket ska se ut i framtiden inte glömmas bort. Det är viktigt att vi redan nu funderar på hur vi vill att jordbrukspolitiken ska se ut efter år 2020, så att vi hinner skapa strategier och vidta nödvändiga åtgärder i god tid före nästa reform. Det här tror jag är ytterst viktigt för att våra jordbrukare ska ha trygghet i sin verksamhet och för att investeringarna ska ha någon betydelse.
Efter omröstningen i parlamentet i november föreslog jag att en nationell arbets-grupp borde tillsättas för att fundera på hur det finländska jordbrukets ekonomiska förutsättningar ska tryggas efter år 2020. Finland är ett förhållandevis litet land och det är viktigt att regeringen och de finländska Europaparlamentarikerna koordinerar sina insatser i en så här viktig fråga. I det här arbetet (och eventuella arbetsgrupper) har också producentorganisationerna en avgörande roll. Just därför heter det också i den här texten ”vi”. Vi har i Finland otrolig potential och goda utvecklingsmöjligheter på landsbygden. Vår mat är bland Europas renaste. Finländare vill stöda inhemska produkter och råvaror. Vårt ansvar är att se till att det finns produktion och produk-ter att stöda även i fortsättningen. En självförsörjande produktion av rena, hälso-samma livsmedel och bra produkter är något jag vill se också i framtiden.
Publicerad i Syd-Österbotten fredagen den 25.4
