Det är nu nästan sex år sedan den amerikanska banken Lehman Brothers kollaps satte världens ekonomier i fall. Banken hörde inte till de största, men dess konkurs avslöjade att världen under lång tid invaggats i falsk trygghet. Över en natt upptäckte man att västvärlden under många år levt på krita, och att de säkra tillgångarna – som grekiska skuldpapper – inte var speciellt säkra ändå. Den största ekonomiska krisen sedan andra världskriget var ett faktum.
Krisen spred sig snabbt då alla ”trygga” offentliga ekonomier synades i sömmarna. Cypern, Grekland, Irland och Portugal låstes därefter ut från de internationella lånemarknaderna då skeletten, som borde setts långt tidigare, hittades i ländernas garderober. I utbyte mot de nödlån som övriga EU-länder ställde upp med för att rädda länderna från statskonkurs uppgjordes reformprogram åt krisländerna. Trojkan bestående av EU-kommissionen, Internationella valutafonden och Europeiska Centralbanken bildades för att övervaka att reformprogrammen genomfördes.
Utklipp från Österbottens tidning lördagen den 8 mars
På torsdag kommer Europaparlamentet att behandla en utvärderingsrapport av trojkan. Kritiken mot trojkan har i krisländerna varit hård och förväntningarna som de nationella politikerna där byggt upp på utvärderingsrapporten har varit stora. Äntligen skulle någon ta avstånd från de hårda nypor trojkan använt sig av.
I de valtider som närmar sig finns nu politiker som själva suttit med i eller stött regeringar som lett krisländerna till konkursens brant, som hellre hittar syndabockar än erkänner egna tillkortakommanden. Det är trojkan och EU-kommissionen som man nu vill klä upp till stora stygga vargen.
Räddningsoperationen i krisländerna har inte skett problemfritt. Trojkan har gjort misstag och den sociala krisen i programländerna har varit enorm. Men det är inte EU:s fel att Greklands och Portugals ekonomier var konkursfärdiga då krisen bröt ut. Eller att Cypern åkte till Moskva för att låna mer pengar i stället för att städa upp sitt banksystem. Eller att Irland blundade för de röd-blinkande varningslamporna då landets fastighetsbubbla bara växte.
I alla dessa länder har allvarliga misstag gjorts av nationella politiker. Både högern och vänstern har i dessa länder lovat runt men hållit tunt.
Även om politikerna i länderna i fråga handlat oansvarigt, hade det varit lika oansvarigt av EU och Finland att inte hjälpa befolkningen i dessa länder. Nödlånen räddade länderna från konkurs och nu kan ljusglimtar i ekonomierna åter börja skönjas.
Lärdomarna måste vara att politikerna ärligt ska våga stå för det man gjort. Väljarna i Sydeuropa bör här genomskåda populismens dimridåer. Samtidigt måste vi nu se till att vi bygger en krisberedskap så att vi är bättre förberedda i framtiden. I rapporten kommer vi med flera förslag på åtgärder. Även om vi hoppas på att det aldrig ska komma nya kriser har historien visat att det ändå finns orsak att vara förberedd.
Texten ingick som kolumn lördagen den 8 mars i Borgåbladet, Västra Nyland, Åbo underrättelser och Österbottens tidning.
