Göran Lindén, Eeva Nordman och Airi Lehtinen skriver en debattartikel om snus i HBL (18.1). De redogör allmänt för vilka tobaksrelaterade skador rökning ger, men rökning och snus är inte riktigt samma sak. Men eftersom de tydligen inte hittat tillräckligt goda bevis för snusets negativa hälsoeffekter väljer de att istället underbygga deras ståndpunkt med argumentet att snuset ”ger en illaluktande andedräkt, som flickor inte tycker om”. Det kan vara relevant, men har inte särskilt mycket med hälsovård att göra.
Innan jag går in på de sakargument som gjort att jag i Europaparlamentet drivit en linje mot dagens förbud av snus, vill jag vara mycket tydlig om min grundinställning till tobak. Tobaksprodukter är skadliga. Jag slutade röka 1985 och uppmanar också alla andra rökare att följa exemplet.
Men, det är inte det som diskussionen om snus handlar om. Diskussionen handlar om att det samhället nu gör är orättvist och ologiskt då vi förbjuder mindre skadliga tobaksprodukter som snus, medan vi tillåter mycket farligare varianter som cigaretter. För att använda insändarskrivarnas logik så handlar det alltså om att indirekt försvara produkter som ger lungcancer, och istället förbjuda sådant som ger dålig andedräkt. För mig är det ett lite haltande resonemang.
Skärmdump från HBL den 24.1.2014
Jag tänker inte ge mig in i en debatt om hälsoeffekter med läkare, som kan den biten bättre än jag. Men, jag måste konstatera att läkarkåren är mycket splittrad i frågan om snus. Jag har inte bara träffat finländska läkare utan också läkare från Sverige, Norge och Storbritannien som tycker att dagens snusförbud, som innebär att cigaretter favoriseras framom snus, är hälsovådligt för samhället. Vissa läkare menar bl.a. att det är snusets förtjänst att Sverige har överlägset minst tobaksrelaterade hälsoskador per capita i hela EU. Den statistik som de lagt fram är övertygande.
Lindén, Nordman och Lehtinen avslutar sin debattartikel med att anklaga SFP för att springa snusindustrins intressen. Det känns lite som ”politics as usual”.
Jag har i Europaparlamentet i samband med tobaksdirektivets reviderande jobbat aktivt för ett ändringsförslag som hade inneburit att snus skulle få säljas i alla regioner som kan påvisa en historisk och traditionell användning av snus. På det här sättet skulle såväl Danmark, Finland och Åland själva få besluta vad de vill göra med snuset. D.v.s. subsidiaritet och demokratisk legitimitet, inte expertvälde eller Bryssel-diktat. Eftersom vi idag, trots förbudet av försäljning och tillverkning, har en betydande snusanvändning i Finland, som kommer genom helt laglig privatimport, kan jag inte se hur detta skulle gynna snusindustrin.
Somliga tycker att hela frågan om snuset är oviktig och att det finns viktigare frågor att jobba med. Det finns det naturligtvis. Men för mig handlar det här inte enbart om en pipa snus. Frågan är nämligen principiellt viktig ur två aspekter. För det första tycker jag att alla regler och förbud måste vara logiskt uppbyggda. För det andra har EU faktiskt viktigare saker att ägna sig åt än att reglera snus och lakritspipor.
Texten ingick som debattartikel i HBL den 25.1.2014
