Europaparlamentets talman Martin Schulz, Rådsordförande Enda Kenny samt ordförande för Europeiska kommissionen José Manuel Barroso förhandlade idag (27.6 Reds. anm.) fram ett slutligt förslag till EU:s långtidsbudget, som Europaparlamentet ska ta ställning till nästa vecka. Förslaget, som än så länge bara är muntligt, är både en lättnad och en besvikelse. Till lättnaderna hör att det ingår en obligatorisk granskning av långtidsbudgeten efter nästa Europaparlamentsval, vilket garanterar det demokratiska inflytandet över EU:s resursanvändning. Också reglerna för hur flexibelt budgetmedlen kan användas har blivit lite bättre, exempelvis kan man tidigarelägga investeringar i sysselsättning, utbildning och forskning. Till besvikelserna hör att medlemsländerna kategoriskt motsatt sig en reform av EU:s inkomstsystem. Nu styrs rådets budgetära målsättningar av motsättningarna mellan nettobetalare och nettomottagare. Det aktuella förslaget garanterar därför att motsättningarna mellan de rika och de fattiga länderna i EU fördjupas.
Rådets förhandlingssätt också extremt kontraproduktivt
Rådet förhandlar som Vatikanens kardinalkonklav bakom lyckta dörrar och ingen behöver redovisa för sina åsikter. I sista sekund manglar man sedan fram en halvhjärtad kompromiss som pga. av tidsnöd ställs som ett ultimatum för Europaparlamentet. Den sortens förhandlingsteknik hör inte hemma i ett demokratiskt beslutsfattningssystem, sade Nils Torvalds i en snabb kommentar genast efter Barroso, Schulz och Kennys presskonferens kl. 11.45 (finsk tid).
