– Då vi ser på processen och var vi började, med ett odugligt förslag av kommissionen, är jag oerhört stolt över vad vi lyckats åstadkomma med aktivt och vältajmat påverkande. I kommissionens ursprungliga förslag hade Finlands kostnadsbörda varit fullständigt oproportionerlig, till stor utsträckning för att man helt enkelt inte kände till Finlands specifika förhållanden, säger Torvalds.
Redan rådets och speciellt parlamentets ståndpunkter visade vägen mot en lagstiftning som kunde fungera i praktiken, även i Finland.
– Besvärliga begrepp, som referensåret 1952 och ökning av grönområden i städer klarade vi av att radera eller förtydliga redan innan trepartsförhandlingarna, påpekar Torvalds.
Förhandlingarna i parlamentet präglades ändå av den infekterade diskussionen på nationell nivå, vilket ledde till ett omröstningsresultat i juli, med stor inkonsekvens mellan de olika artiklarna. Diskussionsklimatet påverkade även rådets förhandlingar. Finland röstade emot rådets ståndpunkt och ställde sig därmed utanför slutförhandlingarna.
– Stora utskottets beslut att rösta emot på våren medan regeringsförhandlingarna fortfarande var igång, visade på saknaden av kunskap om hur EU fungerar och höll på att omöjliggöra påverkningsarbetet i Bryssel. Då vi blev tvungna att lappa motsägelserna i parlamentets ställning utan att någon riktigt ville tala med finländska representanter i ärendet, var risken stor att vi skulle tappa de positiva aspekterna från parlamentets ställning. In i den sista veckan av förhandlingar verkade det fortfarande svårt att hitta ett positivt resultat från finskt perspektiv. Det gör mig därför speciellt stolt att jag lyckades driva fram en avgörande lösning för att säkerställa att en majoritet i parlamentet kan väntas understöda överenskommelsen, samtidigt som Finland fick ett gynnsamt förhandlingsresultat och EU fortsätter målmedvetet leda den globala klimatkampen, tillägger Torvalds.
Förslaget som godkändes och Torvalds drev, gällde undantag för mycket vanliga och utbredda habitat samt återvätningskrav. Dessa uppdateringar tar bättre i beaktande länder som Finland, med stora barrskogsområden och våtmarker, som i annat fall hade riskerat oproportionerligt höga kostnader för de väldigt specifika återställningskraven.
– Vi behöver stoppa förlusten av biologisk mångfald. Trots att vi redan gör mycket på den här fronten i Finland är vi också långt ifrån färdiga och kan alltså inte undgå vårt ansvar. Men jag är nöjd över att vi nu kommer att få en lagstiftning där inte kommissionens ensidiga och mikrohanterande synsätt på återställande av naturen antogs, avslutar Torvalds.
Europaparlamentet och Europeiska rådet förväntas godkänna förhandlingsresultatet i december, varefter lagen kan träda ikraft.
