Genom förbudet mot GMO har Europa blivit
både på efterkälken i jordbruksproduktion och dessutom beroende av andra
länder för t.ex. genmanipulerat foder.
Sen kom gensaxen, som forskarna dessutom fick ett nobelpris för. Många
trodde då att det var en vändpunkt, men EU:s domstol kom med ett
snabbeslut som jämställde gensaxen med GMO. Beslutet innebar att den
gamla GMO-lagstiftningen måste tillämpas på gensaxen också om teknikerna
inte är identiska.
I det sammanhanget träffade jag en av de ledande personerna inom EU:s
forskningsenhet. Han var då allvarligt bekymrad över hur Europa skulle klara
sig.
Men kanske tåget nu vänder. Inom vår grupp har en av mina holländska
kolleger, Jan Huitema, tagit initiativet till en ny linjedragning. Jan är själv
jordbrukare och är därför mycket intresserad av alla frågor som på något sätt
kan göra jordbruket mera konkurrenskraftigt och därmed mindre
stödberoende.
På tisdagen förde vi en ingående diskussion kring Jans papper och plötsligt
befann vi oss i en ny situation: en klar majoritet tackade och godkände. Nu
måste det bara föras vidare för behandling i jordbruksutskottet, sen vidare till
parlamentet och därefter en uppmaning till kommissionen.
Men vad är det som har vänt den här diskussionen? Det är klimatdebatten och
avskogningen. Vi vet mer än väl att en stor del av skogsröjningen – inbegripet
också den illegala – beror på att vi behöver mat. Det finns alltså en mer än
uppenbar korrelation mellan antalet människor på jorden och försvinnande
skog. Får vi inte bukt på jordens extensiva jordbruksproduktion får vi inte
heller bukt på avskogningen och får vi inte bukt på avskogningen är det allt
mera osannolikt att vi klarar klimatmålen fram till 2050.
Och varför känner jag mig speciellt glad över den här utvecklingen? Ibland har
det känts som om den klimatdiskussion jag har försökt föra bara har klingat för
döva öron. Och en del frågor är fortfarande svåra att klara av, men som ni ser finns det ljustecken.
Det går framåt och en viktig del av det här framåtgående
är den samhälleliga debatten. Men allting går inte framåt riktigt så snabbt som
jag ville.
Men där är felet nog snarast mitt bristande tålamod!
