Senaste onsdag gav Europaparlamentet årets Sakharov-pris för tankefrihet åt den saudiska bloggaren Raif Badawi. Hans hustru Ensaf Haidar, som av säkerhetsskäl nu bor i Kanada, var i parlamentet för att ta emot priset och fick naturligtvis stående ovationer av ett helt enigt parlament.

Badawi arresterades 2012 för att ha ”förnärmat islam”. Han dömdes slutligen till 1000 piskrapp, 10 års fängelse och böter på någonting kring 250 000 euro. Enligt den barbariska seden, som är rådande i Saudiarabien, ska spöstraff utmätas i omgångar på 50 slag efter kvällsbönen på fredagen. Redan efter den första bestraffningen höll Badawi på att dö.

Så vad är det för en regering som håller sig med straff, som kunde få en medeltida häxprocess att förefalla som någonting nästan civiliserat?

När det Osmanska riket bröt samman efter det första världskriget, förlorade den islamska världen beskyddaren över de heliga platserna Mecka och Medina. Den positionen togs över av en i kulturellt hänseende närmast efterbliven stam på den arabiska halvön.

Det besvärligaste med det saudiska kungahuset är att det representerar en synnerligen inskränkt form av islam – sufism – som stämplar allt annat som avvikande och otroget. Men det är inte det enda som gör det saudiska kungahuset – och elitkretsarna kring huset – till någonting internationellt farligt.

1938 borrade man den första oljekällan i Saudiarabien. I förlängningen betydde det att det saudiska kungahuset plötsligt hade nästan obegränsade tillgångar. En del av de här tillgångarna har man under de senaste decennierna använt för att systematisk sprida den sufistiska tolkningen av Islam till alla möjliga delar av världen.

Jag har under resorna till Tjetjenien stött på sufiskt finansierade madraser (skolor för pojkar) där pojkarna satt i rader och lärde sig att skandera koranverser. Det handlade alltså inte om att lära sig Koranen. Det handlade om att lära sig någonting oreflekterat utantill – och för säkerhets skull på ett språk pojkarna inte förstod – arabiska.

Nästan samtidigt som vi stod upp i parlamentets plenisal för att hedra Raif Badawis hustru – och därmed naturligtvis i första hand honom – kunde vi i internationella medier läsa att Saudiarabien tillsammans med ett antal andra islamska stater hade grundat en ny anti-terrororganisation med högsäte i den saudiska huvudstaden Riad.

Det är naturligtvis inget sammanträffande. Det finns klara samband mellan radikala imamer, som i moskéer predikar hat mot alla och envar, och en saudisk finansiering. Och för att nu framstå som någonting tillnärmelsevis civiliserat har man skapat den organisationen.
Men.
Så länge de återstående 950 piskrappen ännu finns kvar som ett hot mot Raif Badawi, finns det ingenting som antyder att Saudiaraben skulle vara ens i närheten av skuggan till en civiliserad stat. Terror mot den egna befolkningen går hand i hand med ett budskap, som bidrar till terrorn i Europa.