Det här är frågan som återkommer i alla tidningar och kommentarer efter Greklands klara NEJ till sparpolitiken. Och det förefaller som om ingen egentligen visste. Men det finns aningar och de flesta aningsfulla svaren kan vara mycket besvärliga.
1. Alexis Tsipras och SYRIZA vann (antagligen) valet utgående från att en majoritet av de röstande trodde att ett nej skulle vända förhandlingssituationen radikalt. Det var Tsipras centrala budskap: med att säga nej skapar vi en ny förhandlingssituation. Men det budskapet var ensidigt (och ganska propagandistiskt) och har än så länge inget stöd på den andra sidan av förhandlingsbordet.
I bottnen på det budskapet fanns en beräkning på att borgenärerna i det första skedet förlorar mera på en grekisk statskonkurs än gäldenären Grekland. I den meningen handlade folkomröstningen lite om en utpressningstaktik, som påminde oss om det gamla talesättet: ”Är du skyldig banken 100,000 är det ditt problem, men om du är skyldig banken 1,000,000,000 är det bankens problem”.
Den grekiska statsskulden har alltså – och det är kanske faktum nummer 1 – blivit alltför stor för att någon skall klara av att handskas med den.
Den grekiska dansen sirtos kan man dansa ensam (också om man vanligtvis dansar den i ring) men det krävs två för att dansa tango. Det gäller framförallt borgenär och gäldenär.
2. Det är oklart om ECB kan fortsätta att ge de grekiska bankerna ELA (Emergency Liquidity Assitance) eftersom den hjälpen förutsätter någon form av pant. Utan ett avtal och utan hjälp är alltså min tippning att de grekiska bankerna inte kan öppna. Det skulle betyda att man fortsatte att låta dem som har pengar på banken ta ut 50 euro per dag. (Det var ursprungligen 60 euro men 20-sedlarna tog slut senaste onsdag eller torsdag.)
Det är också oklart om ECB ens kunde – som en politisk signal – fortsätta med ELA-stödet också utan fungerande panter. Det beslutet hamnar lätt i Europadomstolen (och när kommer det beskedet sedan).
3. Det är nu Euro-områdets finansministrar, Internationella valutafonden och ECB som måste fatta svåra beslut. Kommissionen under Jean-Claude Juncker har visat sig vara mera villiga att ge efter. Det har lett till beskyllningar om att de förhandlar utan mandat och utan att behöva stå för pengarna.
Hur svårt det egentligen kan bli kan kanske bäst utläsas ur den tyska vicekanslern Sigmar Gabriels intervju för Tagesspiegel (tagesspiegel.de). Gabriel är alltså de tyska socialdemokraternas ordförande. Hans bistra ord låter så här: ”Tsipras och hans regering leder det grekiska folket på en väg av bittra umbäranden och hopplöshet…de har rivit den sista bron över vilken man kunde ha kommit fram till en överenskommelse.”
