För ett par veckor sedan deltog jag i ett seminarium som flygtillverkaren Airbus arrangerade. Idag finns det bara två tillverkare i hela världen som kan bygga stora passagerarflygplan, amerikanska Boeing och europeiska Airbus. Men det var ingen självklarhet att Europa skulle ha den kompetensen. De stora länderna hade sina intressen och det fanns en uppenbar risk för att de alla skulle förlora. Det var alltså genom ett ekonomiskt och politiskt beslut om samarbete man skapade den kompetensen.
Ett modernt flygplan är extremt avancerat och oerhört resurskrävande – både ekonomiskt och ingenjörsmässigt. Inget europeiskt land hade klarat av det på egen hand. Men genom samarbete lyckades man. Och man lyckades inte enbart skapa (och hålla kvar) högteknologisk kompetens i Europa – man skapade också ett framgångsrikt företag som nu år efter år tävlar med Boeing om vem som lyckas sälja flest flygplan. Airbus är en europeisk succéhistoria och kunde fungera som ett modellexempel på vad Europa kan åstadkomma – bara vi vill och ser ut över de nationella gränserna.
Dagens Europa är inte längre den mittpunkt i världen som det historiskt en gång varit. Europa är en enhet bland andra och tvingas konkurrera med USA, Indien, Kina, Ryssland och Brasilien. Det är inte heller en självklarhet att en ingenjör eller entreprenör stannar kvar i Europa om han eller hon ser bättre möjligheter någon annanstans i världen. Redan länge har europeiska IT-entreprenörer emigrerat till Silicon Valley på Förenta staternas västkust. Där finns likasinnade och där finns kunskap, kapital och en stor marknad som Europa inte har kunnat konkurrera med.
På samma sätt som Europa lade grunden för Airbus måste vi också skapa bästa möjliga förutsättningar för yrkeskunniga människor, företag och entreprenörer att satsa på Europa.
För många industrigrenar har vi redan världsledande spetskunskap i EU och därför gäller det att fortsätta att satsa och inte tro att utvecklingen sker av sig självt. Energiklustret i Vasa och det finländska papperskunnandet är exempel på sektorer där Finland är världsledande. Alla europeiska länder har sina branschvinnare och klenoder. Det är viktigt att vi från Bryssels horisont inte ser den här kunskapen som enbart nationella angelägenheter. Framtidens kunskapsbas är i högsta grad en europeisk angelägenhet. Genom att lite lyfta blicken från dagens bekymmer kan vi skapa förutsättningar för att våra kunskapsresurser, våra företag och EU ska klara sig i den globala konkurrensen.
Jag har redan en tid argumenterat för att vi behöver en europeisk industripolitik. Det betyder inte att staten ska gå in och skapa nya företag. Men det betyder att politiker och företag ska sätta sig ner vid samma bord och funderar på hur vi skapar bästa möjliga klimat för arbete och investeringar. På samma sätt som vi skapade förutsättningar för Airbus att lyfta måste vi visa att vi också kan det nu – genom samarbete.
Texten ingick som en kolumn i tidningarna Österbottenstidning, Åbo Underrättelser, Västra Nyland och Borgåbladet den 20.12.2014.
