I festtalen talar vi ofta om hur vi ska hjälpa små och medelstora företag. Det är dessa företag som på många sätt är ryggraden i den finländska och europeiska ekonomin. De är till antalet mångfalt fler än storföretagen och de anställer många i det lokala samhället. Men vad som sägs i festtalen är en sak och vad som görs i praktiken är tyvärr ibland en annan.
Ilskan var – med all rätt – stor då de luxemburgska skatteavtalen uppdagades häromveckan. Skatteavtalen är orättvisa mot alla som betalar sina skatter, men allra hårdast slår de mot små- och medelstora företag eftersom avtalen snedvrider konkurrensen.
Som ett exempel – tänk bara på den lilla bokhandlaren som kämpar med avtagande försäljning, då människor i allt större utsträckning väljer att läsa böcker via sina paddor och tabletter. Denna bokhandlare måste därtill kämpa med att allt fler beställer sina böcker från nätet och från företag som ibland är så stora att de kunnat pressa inköpspriserna betydligt. Ändå klarar sig bokhandlaren.
Men om den lilla bokhandelaren ytterligare får en konkurrensnackdel tillföljd av att han eller hon betalar sina skatter, medan till exempel Amazon, ett av företagen under utredning, skatteplanerar bort sina, så kan konkurrensen komma att bli omöjlig att bemästra.
EU-kommissionen och EU:s medlemsländer måste därför se till att det ramaskri som följde offentliggörandet av de läckta skatteavtalen i Luxemburg också leder till konkreta åtgärder. Aggressiv skatteplanering snedvrider konkurrensen och drabbar de som sköter sig – alltså de allra flesta.
Men det är inte enbart skatteplanering som drabbar små och medelstora företag. Förra veckan ordnade de nordiska bankföreningarna ett gemensamt seminarium i Bryssel. Ordföranden för den europeiska bankföreningen framförde under seminariet en oroväckande sak; de skärpta reglerna som skapats efter finanskrisen riskerar nu att framförallt drabba utlåningen till små och medelstora företag.
Genast efter finanskrisen var flera EU-länder tvungna att rädda sina banker, som annars hade gått i konkurs. Tanken har därför varit att skapa ett tufft regelverk för att undvika att skattemedel igen ska behöva användas för att rädda banker. Detta eftersom det gör att skattebetalarna annars hamnar att betala för bankernas risktagning. Därför har kraven skärpts allra mest på bankernas mer riskfyllda tillgångar.
Hur drabbar detta småföretagen? Jo, stora företag med regelbundna kassaflöden och goda kreditbetyg räknas som mindre riskfyllda än småföretagare. Det möjliggör att storföretagen kan låna för en lägre ränta än de små. Återigen skapar vi alltså problem för småföretagen. Det är ytterst olyckligt om detta blir resultatet av goda intentioner.
Men det här är inte enbart ett EU-problem, utan händer också i Finland. EU-kommissionen och nästa regering behöver därför båda ta ett mer övergripande fokus på små- och medelstora företag. Summan av alla goda intentioner på sina olika håll får inte undergräva småföretagens verksamhetsförutsättningar.
Texten ingick som kolumn i tidningen Hufvudstadsbladet, 25.11.2014.
