De långa knivarnas dag…
Idag samlas EUs statschefer för ett extra toppmöte i Bryssel. Mötet är en fortsättning på mötet i juli, där statscheferna inte lyckades ena sig kring vilka politiker som ska väljas till EU:s fyra topposter. I somras beslöts att Jean-Claude Juncker, kristdemokrat från Luxemburg, blir EU-kommissionens ordförande och Martin Schultz, socialdemokrat från Tyskland, blir Europaparlamentets talman. Nu ska de komma överens om EU:s höga representant, dvs. en slags EU-utrikesminister, och om ordföranden för Europeiska Rådet, statschefernas EU-organ.
Att utse topposterna kan vara ett svårlagt pussel. Geografisk mångfald, olika politiska riktningar och kön ska allt synas i fördelningen. Dessutom vill medlemsländernas regeringar sällan nominera politiker som inte kommer från regeringssidan. Det ställer till det för Olli Rehn som annars kunde vara en tung kandidat till att bli ordförande för Eurogruppen, en planerad femte toppost.
Av de återstående posterna är ordföranden för Europeiska rådet den riktiga tungviktsposten. För att nå så långt borde man i regel ha varit statsminister. Därför förekommer vår tidigare statsminister Jyrki Katainen fortsättningsvis i spekulationerna för den posten. Men där finns en hel del andra statsministrar till förfogande bl.a. Estlands tidigare statsminister Andrus Ansip, Hollands nuvarande statsminister Mark Rutte, Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt och Lettlands förra statsminister Valdis Dombrovkis.
Vem det blir kommer långt att bero på vem som blir den höga representanten. Italien har kraftigt fört fram sin nuvarande utrikesminister Federica Mogherini. Om posten går till henne så är det bäddat för en rådsordförande från Norden eller Baltikum men då faller Thorning-Schmidt ur bilden eftersom Mogherini fyller den socialdemokratiska kvoten. Men den italienska utrikesministern är långt ifrån oproblematisk. Regeringarna i Baltikum och Östeuropa har högljutt kritiserat henne för att vara för okritisk gentemot Ryssland. Med henne som chef för EU:s utrikespolitik kommer regeringarna i Tallinn, Vilnius och Warszawa att tvivla på vem EU:s utrikesminister de facto kommer att arbeta för – för dem eller för Moskva. Även om EU:s utrikesminister inte kan dominera EU:s Rysslandspolitik eftersom den uppenbarligen sköts av Angela Merkel, sänder det i dagens läge fel signal.
Katainens chanser att bli vald till ordförande för rådet ska inte överdrivas. Men om han blev vald skulle det innebära att Finland måste nominera en annan kandidat till kommissionärsposten. Det kunde i sin tur bidra till att lösa ett annat problem. I uppsättningen av kommissionärskandidater finns det just nu en jättebrist: för få kvinnor. Sveriges regering beslöt nyligen att Cecilia Malmström, från Folkpartiet, kommer fortsätta som Sveriges kommissionär. Inget säger att Finlands kommissionär behöver komma från de största regeringspartierna. Astrid Thors, som tidigare varit Europaparlamentariker och EU-minister skulle då vara ett mycket seriöst och intressant namn. Finland skulle alltså få lite goodwill genom att föra fram det namnet.
Texten ingick som kolumn i tidningen Västra Nyland den 30 augusti 2014
