Ikväll kommer Jean-Claude Juncker, kandidaten för att bli EU-kommissionens nästa ordförande, att besöka den liberala ALDE gruppen i Europaparlamentet. Föremål för diskussionen är det program med politiska prioriteringar som Juncker just nu förbereder inför omröstningen om hans utnämning den 15 juli.
För egen del är jag beredd att stöda Juncker eftersom det var den överenskommelse parlamentet och de europeiska partierna gick in för: valutgången – och indirekt väljarna – ska fälla utslaget. Men det är ändå nödvändigt för Juncker att också beakta de prioriteringar som jag har stått för i valkampanjen och som är viktiga för Finland och speciellt för vår kustregion. Därför har jag lyft upp några punkter för diskussionen med honom ikväll.
1. Närhetsprincipen – den vitt omtalade subsidiariteten – betyder att beslut ska fattas så nära dig och mig som möjligt, men den måste vara någonting mer än bara vackra ord i högtidstalen. EU har betytt oerhört mycket gott för Finland och Europa. Men samtidigt är EU byråkratiskt och detaljreglerar för mycket. Människor som lever i verkligheten kan berätta ganska tragikomiska historier om utländska EU-inspektörer, som kommer i handsydda läderskor och stilettklackar för att granska jordbruk och betongkonstruktioner. Den sortens dumheter skapar just grogrunden för EU-motståndarnas kritik. Därför är det i allas intressen att EU reformeras på den här punkten.
2. Vi måste höja förädlingsgraden. EU-länderna kan inte konkurrera med kvantitet i förhållande till länder som Kina, Bangladesh och Indien. Det här var en av orsakerna till att i synnerhet Portugal drabbades så hårt av den ekonomiska krisen. Men det är också en av orsakerna till att fabrikssektorn i Finland har drabbats hårt av globaliseringen. Genom att styra in investeringar i rätt del av värdekedjan får vi ett konkurrenskraftigt Finland och EU som kan skapa nya jobb och finansiera välfärdssamhället.
3. Den ekonomiska krisen visade hur viktigt det är att de offentliga finanserna är i skick. Det är inte skuldberget som ska styra oss. Av den här anledningen skapade man i början på 2000-talet en stabilitets- och tillväxtpakt för EU. Avsikten var att förhindra att EU-länderna skulle fortsätta skuldsätta sig överöronen. Men eftersom inga straff eller sanktioner fanns mot den som inte skötte sig följdes inte reglerna. Under finanskrisen skärpte man reglerna eftersom man med stor oro såg att ett lands problem lätt spiller över till ett annat. De skärpta reglerna har gjort att många länder faktiskt börjat genomföra reformer. Men samtidigt som de ekonomiska ljuspunkterna i EU nu tilltarökar också den politiska frestelsen att igen börja tumma påreglerna. Här hoppas jag att Juncker vågar vara tydlig så att inteåterhämtningen äventyras och ersätts med en ny ekonomisk kris.
4. Finland och finländska företag har ett stort kunnande i Clean Tech och biobränslen. Det är just det här området som under de senaste månaderna har skapat rubriker kring stora investeringar.Det har vi inte blivit bortskämda med under det senaste årtiondet. Jag vill att kommissionen stöder övergången till biobränslen och reningsteknik eftersom det skapar nya jobb, livskraftiga företag och en mer hållbar miljö.
5. Frihandelsavtalet med USA måste ses som en möjlighet. I dagens läge är det bara stora företag som har råd att certifiera sina produkter för den amerikanska marknaden. Det är alltså många små- och medelstora företag som kunde ha oerhört stor nytta av avtalet. Men vi måste ändå vara väldigt tydliga med att vi inte är beredda att göra ett avtal till vilket pris som helst. Om vi tummar på demokratiska rättigheter, miljölagar och arbetarskydd kommer avtalet inte att godkännas i Europaparlamentet.
Sist, men inte minst, så måste Juncker försäkra oss om att kommissionen kommer slå vakt om de grundläggande demokratiska rättigheterna som vi har sett att vissa medlemsländer börjat fingra på gällande allt från kvinnors och minoriteters rättigheter till medias oberoende.
Juncker är en pragmatisk man, som vet att kommissionen måste vara aktiv och initiativrik. Han vet också att de EU-kritiska bara har en handbroms att ta till. Därför är jag optimistiskt förväntansfull inför kvällens diskussion med honom.
Texten ingick som debattartikel i HBL den 8.7.2014
