Intressebevakningen för landsbygdens folk
Nästan exakt en månad har gått sedan EU-valet den 25 maj. Det nya Europaparlamentet inleder officiellt sin mandatperiod den 1 juli, men arbetet har redan tjuvstartat då de flesta nya ledamöterna är på plats parallellt med de avgående. Parlamentet är således fullt av både vinnare och förlorare. Alla är dock överens om att den kommande perioden i Europaparlamentetkommer att vara viktig. Jag är därför väldigt glad att SFP gjorde ett så bra val och att Svenskfinland så kraftfullt signalerade att det är viktigt med bevakning och representation i Bryssel. Jag är ödmjuk inför uppdraget att få fortsätta som Europaparlamentariker.
För tillfället förhandlar vi om indelningen av utskottsplatserna för det nya parlamentet. Dessa förhandlingar är viktiga eftersom man kommer att inneha de utskottsplatser man får hela den kommande femårsperioden. Varje Europaparlamentariker har rätt till en ordinarie plats och en suppleantplats. Men eftersom platserna i varje utskott är begränsade och vissa utskott väger tyngre handlar det om tuffa förhandlingar internt i de politiska grupperna.
Störst trängsel väntas det den här mandatperioden bli till: Miljöutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, industri- och forskningsutskottet, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt utskottet för internationell handel. Gemensamt för alla dessa utskott är att stora lagpaket kommer att behandlas i de här utskotten de kommande fem åren.
Sammanlagt finns det 20 utskott i parlamentet och alla utskott är så klart viktiga på sitt sätt. Därför är det viktigt att Europaparlamentet, till skillnad från exempelvis riksdagen, ger varje Europaparlamentariker en möjlighet att närvara och lämna in ändringsförslag också till utskott som den inte själv har en plats i. Det här har gjort att jag under den förra mandatperioden också har kunnat ha en aktiv roll i både miljöutskottet och i jord- och skogsbruksutskottet, trots att jag inte haft en ordinarie- eller suppleantplats där.
Eftersom jag bara har rätt till två utskottsplatser har jag funderat mycket kring var min utskottsplats kan ha en så stor nytta och betydelse som möjligt. Därför har jag i mitt första val siktat in mig på miljöutskottet, ekonomiutskottet eller industriutskottet. Miljöutskottet, som också handhar folkhälso- och livsmedelsfrågor, hör till parlamentets tyngsta (och mest arbetsdryga) utskott. Där finns många frågor av relevans för Finland och som vi också har haft en hel del bekymmer med. Där handhar man fågeldirektivet (skarv), habitatdirektivet (säl), biobränsledirektivet (skogen), fartygsskrotning (sjöfart), vattendirektivet (jordbruket och Östersjön) och tobaksdirektivet (snus). Detta för att ge några exempel. Flera av direktiven kommer inte att revideras under den kommande perioden, men med tanke på hur många för Finland viktiga ärenden som utskottet haft hand om så känns det som om Svenskfinland behöver en ännu hårdare bevakning av det utskottet.
Vid sidan av de två utskottsplatser jag har rätt till finns det dessutom vissa utskottsplatser den politiska gruppen kan ge utöver sin egen kvot. Min plats i fiskeriutskottet har just varit en sådan och jag har stora förhoppningar om att kunna fortsätta inneha den platsen. Jag vet dessutom att förutsättningarna för min bevakning av jord- och skogsbruksfrågor kommer att vara minst lika bra den kommande perioden, som under förra mandatperioden. Frågor som är viktiga för landsbygdens folk kommer därför få en fortsatt tung bevakning de kommande fem åren i Europaparlamentet.
Nils Torvalds
Europaparlamentariker
Texten ingick som kolumn i tidningen Landsbygdens folk den 28.6.
