Jag har under de senaste dagarna fått många frågor kring Ryssland, Ukraina och NATO. Här följer ett svar som jag skrev på onsdagsmorgonen

Grundproblemet är Rysslands ekonomiska (och i längden naturligtvis också politiska) återvändsgränd. Landet lever på en export som till 70% är oförädlade råvaror (olja, gas, mineraler, malm). När det dessutom bygger på det som i ekonomisk litteratur kallas rent-seeking (istället för profit-seeking) leder det till att inkomstströmmarna fördelas mellan människor och instanser som har en monopolistisk (och av staten dem tilldelad) rätt att hålla i kapitalströmmen (för en kort tid).

Rent-seeking leder alltså till korruption och till att strukturerna inte förnyas.

Putin försöker motverka den nedåtgående tendensen genom att (också av ideologiska och nostalgiska orsaker) försöka återförena de gamla sovjetiska strukturerna (inom vilka Ryssland med politiska medel kunde förändra det ofördelaktiga bytesförhållandet). Det är här Ukrainas likaså oförändrade och gamla sovjetiska ekonomiska strukturer kommer in i bilden.

Det är alltså både farlig och dålig politik.

För Rysslands egen framtid borde alltså vi klara av att locka Ryssland ut ur den återvändsgränd de är inne i. Om vi inte lyckas (för det kommer att kräva insikt och skicklighet), finns det en överhängangande risk att Ryssland blir mera och mera aggressivt (någon måste ju beskyllas för problemen som hopar sig).

Den aggressiviteten skuffar alltså Sverige och oss allt närmare NATO. Vi har kanske tre till fem år på oss att förändra utvecklingen och rädda Ryssland från ett besvärligt öde.

Bästa hälsningar,

Nicke