Senaste helg vann Ungerns sittande statsminister Victor Orban en jordskredsseger med sitt parti Fidesz och försvarade därmed sin absoluta majoritet i landets parlament. Det viktiga valet lyftes också upp på ledarplats i Vasabladet den 10.4.

Ungern har i flera år varit inne på en farlig väg i fråga om yttrandefrihet, domstolarnas oavhängighet och mänskliga rättigheter. Premiärminister Victor Orban hade visserligen en absolut majoritet i parlamentet också under förra mandatperioden. Men inte ens absoluta majoriteter ger makthavarna rätt att kränka grundläggande rättigheter eller inskränka yttrandefrihetens reella förutsättningar.

Och Orban är inte ensam. Redan det säger en hel del om hur svårt det är att bygga upp en fungerande demokrati efter ett knappt århundrade av fascistartade och kommunistiska diktaturer. Ungerns största oppositionsparti i parlamentet – Jobbik – ger hårresande exempel. Partiet har bl.a. föreslagit att man ska upprätta listor på tjänstemän med judisk bakgrund eftersom de uppfattas som en ”nationell säkerhetsrisk”. När partiet i det föregående EU-valet fick sina första Europaparlamentariker tvingades parlamentet införa en klädkod som krävde civil klädsel eftersom partiets ledamöter kom till Bryssel i militära uniformer.

Samtidigt som vi naturligtvis måste respektera andra staters demokratiska val måste vi också kunna fördöma en utveckling som kränker de värderingar som EU och ett demokratiskt samhälle vilar på. Historien har visat att det är de små demokratiska underlåtenhetssynderna som jämnar diktaturens väg. Det borde vi ha lärt oss från Ryssland under åren före mars- och oktoberrevolutionerna och från Tyskland efter 1929.

Just därför är det viktigt att kunna ta avstånd och våga ta debatten. Somliga partiledare har alltså någonting att ansvara för också här hemma. Kristdemokraterna och Samlingspartiet är partikollegor med Orban i den europeiska konservativa gruppen EPP i Europaparlamentet. Men i EPP har man visat att man inte kritiserar en partibroder – oavsett vilka förslag den kommer med. Det är beklagligt.

För vem i världen lyssnar på oss och EU om vi inte klarar av att försvara demokrati och yttrandefrihet på hemmaplan och i våra egna medlemsländer. Vi får därför inte tiga ihjäl det som nu händer i Ungern. Ännu mindre kan vi blunda för den opinionsutveckling som vi ser i andra delar av EU och också kan se spår av här hemma. EU-valet handlar om europeiska värderingar och vi har inte råd att ge efter.

Den nordiska modellen har klarat sig bra just genom att visa att man kan förena människorätt med ekonomisk utveckling. Därför vill jag fortsätta stå upp för och kämpa för att de grundläggande rättigheterna och yttrandefriheten försvaras i Europa. 

Texten var publicerad i en insändare i Vasabladet den 12 april