I april godkänner Europaparlamentet slutligt EU:s fiskerifond som omfattar åren 2014 – 2020. Förhandlingarna har varit både långa och svåra eftersom fonden är både stor (6,5 miljarder euro) och täcker samtliga EU-vatten där fiske bedrivs. De egentliga förhandlingarna avslutades först tio minuter över fyra på morgonen den 31 januari – efter ett 19 timmar långt möte. Men nu återstår alltså ännu det formella och högtidliga godkännandet i plenum.
I hela arbetet med den här viktiga frågan fick jag förtroendet att fungera som den liberala gruppens förhandlare. Arbetet har varit extra motiverande och viktigt eftersom jag samtidigt också var den enda nordbon vid förhandlingsbordet. Vid sidan av att bevaka gruppens övergripande intressen har jag därför kunnat se till att våra finländska och nordiska specialbehov beaktas.
För Finland och vårt småskaliga kustnära fiske är förhandlingsresultatet en framgång. Den största segern är utan tvekan möjligheten att fortsätta med de stöd som yrkesfiskare kan anhålla om för att täcka skador från säl och skarv. I synnerhet problemen med skarv har ökat de senaste åren eftersom skarvstammen exploderat i storlek. Kompensationsersättningarna, som täcker en del av yrkesfiskarnas inkomstbortfall, har således blivit ännu viktigare och i många fall handlar det om att klara av att leva på fisket eller inte.
EU-kommissionen gjorde länge motstånd mot förslaget om ersättningar. Där upplever man att det är svårt att övervaka. Men fick ge sig på punkten. Trots att kommissionen och jag var av olika åsikter så förstår jag poängen i att kompensationsersättningar inte borde vara en permanent lösning. Det är på lite längre sikt viktigt att få bukt på skarven. Skarven är en invasiv art som hör inte hemma i vår del av Östersjön.
Skarven, som dagligen äter mellan ett halvt och ett kilo fisk, har de senaste tio åren ökat från ett par tusen häckande par till knappa tjugo tusen. Problem med skarv är dessutom inte enbart ett finländskt bekymmer. Det bekymmersamma är att Finland, till skillnad från såväl Sverige och Åland, inte vidtagit några egentliga åtgärder för den explosionsartat ökande stammen. Bryssel sätter inga hinder för att bevilja skyddsjakt. Det är helt och hållet upp till våra nationella myndigheter. Det övergår mitt förstånd att de finska myndigheterna inte vill tillåta att yrkesfiskarna och kustbefolkningen kunde få bukt på skarvproblemen. Tills vi får ordning myndigheterna utgör de ersättningar för skador och investeringar i sälsäkra fiskeredskap från fiskerifondens viktiga livlinor.
Men det finns också annat i den nya fiskerifonden som för Finlands del är glädjande. Den nya fonden ger möjlighet till att utveckla och stöda små fiskehamnar och landningsplatser. Fonden vill också ge utvecklingsstöd för att öka förädlingsvärdet på fisken så att en större andel av inkomsterna för fisken blir kvar i yrkesfiskarens händer. Den här frågan berör alla primärnäringar. En allt för liten andel av slutpriset blir kvar i jordbrukarens, producentens eller yrkesfiskarens ficka när den färdiga produkten säljs i butiken. Det är därför viktigt att vi kan höja förädlingsvärdet och på så vis också öka utbudet av närproducerade, miljövänliga, rena och nyttiga livsmedel.
Texten har publicerats som en kolumn i tidningen Landsbygdens Folk den 25.2.2014.
