Vi är vana med rena varor på middagsbordet (också om vi ibland i brådskan äter skräpmat), men är det här någonting vi kan räkna med i framtiden? Idyllen av ett lantbruk med små röda gårdar vid åkerkanten och bonden, som noggrant inspekterar sin skörd, suddas ut av ett science fiction-jordbruk där Darth Vader inspekterar grödorna.
Vi i Europa är måna om att ta hand om våra kulturhistoriska jordbruk. Det gör också EU:s budget och den gemensamma jordbrukspolitiken. Men trots stödet kämpar många jordbrukare för att klara sig ekonomiskt och för att kunna förse oss med just de produkter vi är vana vid. Men som många andra yrkesgrupper hotas också böndernas levebröd av billiga importerade produkter.
Utanför Europa har genmanipulerade (GM) grödor utvecklats, med syntetiskt tillagda egenskaper, som tål allt från köld och torka till ogräsbekämning och insekter. Det blir – i teorin – rena rama mirakelskörden.
Europeiska kommissionen meddelade förra veckan att den är lagbunden att godkänna Pioneer 1507, en genmanipulerad majsgröda som ägs av amerikanska företaget DuPont. Den principiella frågan har EU redan en gång tidigare förlorat i den internationella handelsorganisationen WTO. Kommissionens meddelande lyfte upp diskussionen om miljö, hälsa och långtidseffekter av att odla och äta genmanipulerade organismer (GMO). Det finns ingen naturvetenskaplig konsensus om riskerna i GMO. Det finns inte heller tillräckligt mycket utslagsgivande långtidstester. Jag förhåller mig därför fortsatt skeptiskt till GMO. Då de långsiktiga effekterna är oklara så ska försiktighetsprincipen följas för att förvalta vår värld till våra barn och barnbarn.
På EU-nivå diskuteras därför nu både processens legitimitet och om EU över huvud taget ska bestämma om medlemsländernas bruk av GMO.
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) ansvarar för riskbedömningen av GM-grödor. Men EFSA har ändå inte den kompetens – och inte heller de befogenheter – som behövs för att beakta och bedöma de regionala ekosystemen runt om i EU. Det är alltså ännu okänt hur GM-grödor påverkar de ömtåliga ekosystemen.
Samtidigt kan vi inte riktigt blunda för det faktum att GM-grödor har ökat explosionsartat på bara 15 år. De största jordbruksländerna utanför Europa domineras av olika typer av GMO-produkter och det påverkar den internationella jordbruksmarknaden. Det kan vi inte riktigt isolera oss ifrån. Vi kan vara GMO-fria, men det kommer att påverka Europas exportmarknad.
Kraven på ett mer effektivt jordbruk som kan tävla med de andra världsproducenterna kommer att öka trycket på att antingen satsa på kvalitet och rena produkter eller ta i bruk samma metoder som finns utanför EU:s gränser. EU kan inte framgångsrikt tävla på den fronten mot USA:s, Kinas och Brasiliens hypereffektiva industrijordbruk. Däremot kan EU tävla på ett spelplan för naturliga och rena råvaror. Det är någonting unikt i dagens värld.
Frågan vi nu får ställa oss är: ska man lita på forskningen, trenden eller bondförnuftet?
Kolumnen utkom i Vasabladet 22.2.2014
