Följande kolumn publicerades lördag 15 juni i tidningarna Österbottens Tidning, Åbo Underrättelser, Västra Nyland och Borgåbladet.
Frön, olivolja och krokiga gurkor
En engelsk europaparlamentariker brukar berätta följande historia: Europeiska Unionen skulle inför den hotande syndafloden bygga Noaks ark. Det tog naturligtvis lite tid innan man hade kommit överens om var den skulle byggas, med vilket material (och varifrån). Problematiskt var det också med arbetskraften. Men det kom igång till slut. Sen blev det besvärligt på allvar.
Inspektörerna sade att takhöjden var för liten och att fönstren var för små och att spygatterna var felplacerade. Värst var det med att man inte fick transportera elefanter och kameler i samma ark, utan specialtillstånd. Sen kom syndafloden, utan att arken var färdig.
Med den här liknelsen brukar han beskriva EU-byråkrati, krångel och överreglering. Parlamentarikern i fråga är en av de mest EU-positiva jag känner, men det betyder ju inte att man är nöjd med allt. Tvärtom, han upplever att det är just då det tänder så här fel, som EU-kritikerna får mest vatten på sin kvarn. Jag håller med.
När Finland kom med i EU var det inte bara en eller två jordbrukare, som i sin yrkesstolthet kände sig djupt sårade över att tjänstemän i Bryssel skulle besluta när man fick så. Det ökända gurkdirektivet är ett annat exempel. Båda sakerna har dock rättats till och det senare upphörde att vara i kraft den 1 juli 2009 och ersattes av en förordning som nog innehåller en del kvalitetskrav på frukt och grönsaker – men inte förbjuder krokiga gurkor.
Men ibland förfaller Kommissionens apparat till gamla skötesynder. I spalterna diskuterades nyligen påfyllning av använda flaskor för olivolja. EU-kommissionen ville förbjuda restauranger att använda olivoljeflaskor som var påfyllningsbara. Den ”goda” avsikten med förbudet var att förhindra att sämre olivolja i smyg tappades i flaskor som extra fin jungfruolja. Och hur tänkte man kontrollera den föreskriften? Förnuftet segrade och kommissionen drog tillbaka sitt förslag och visade därmed hur demokrati och offentlighet hänger ihop.
Under de senaste veckorna har min mejlbox fått ta emot en hel del e-post om det s.k. frödirektivet. Kommissionen är igång med ett direktiv om frön. Förslaget kom alldeles första veckan i maj och ungefär tre minuter senare kom också den första posten. Det är bra med medborgare på alerten.
Behandlingen i parlamentet har ännu inte börjat, men redan nu kan man konstatera att det finns ett flertal frågetecken och orosmoln. Grundbehovet av ett nytt direktiv är förståeligt. Lagstiftningen på området är på sina håll närmare 50 år gammal, och det finns onekligen mycket som har hänt sedan dess – inte minst gällande hälsosäkerheten, ursprungsmärkning och miljöaspekter. Men direktiven missar målen om de blir allt för detaljreglerande.
Just därför ska EU syssla med de stora linjerna. På samma sätt som det så klart är jordbrukaren själv och inte tjänstemän i Bryssel som vet då den bästa tiden är att så och skörda, så ska EU inte heller besluta vad var och en gör i sin egen trädgård.
Nils Torvalds
