Bakgrunden är att Europaparlamentet och medlemsländerna i rådet, under höstens förhandlingar om nästa års budget, träffade en ny överenskommelse om rättsstatsprincipen.
Den korta versionen av innehållet kan man beskriva så här: De länder som gör avkall på EU:s mest centrala värderingar – däribland ett fritt och oberoende domstolsväsende – kan inte längre med säkerhet räkna med att få del av den gemensamma budgeten.
Den stora nyheten gäller alltså inte definitionen av våra gemensamma värderingar, utan ett nytt – och ganska effektivt – verktyg för att försvara dem.
Överenskommelsen har, just eftersom den är ganska effektiv när det kommer till att skydda budgeten, hittills välkomnats av 24 medlemsländer.
Polen, Ungern – och kanske Slovenien – ställer sig av kända orsaker mera negativt.
Krisrubrikerna har handlat om de polska och ungerska hoten om att inte godkänna budgeten. Några har till och med talat om en olöslig kris: Är det nu som Polen eller Ungern – eller kanske bägge – lämnar Unionen?
Riktigt så dramatisk är situationen inte.
EU:s budget måste förvisso, enligt fördragen, godkännas av samtliga medlemsländer unisont.
Vi befinner oss också i en tid där utbetalningarna från budgeten (och återhämtningspaketet) brådskar mer än vanligt.
Men det finns faktiskt fler skäl som talar för att vi nog klarar även den här striden.
För det första har speciellt Polen starka skäl till att godkänna återhämtningspaketet. Vi talar om ungefär 20 miljarder skäl – och euron. Därmed kanske det mesta handlar om ett inrikespolitiskt spel innan Polen lämnar Ungern i sticket och premiärministern Viktor Orbán blir ensam bromskloss.
För det andra finns det, för den som är bekant med EU-fördragens ibland ganska snåriga regler, flera alternativa vägar framåt.
Om nästa års EU-budget inte har godkänts vid nyår, betyder det inte att alla utbetalningar upphör. Vi fortsätter istället, en månad i taget, med den budgetram som gällde för i år.
Ett bättre alternativ i en sådan situation är nog ändå ett fördjupat samarbete – mellan de länder som värnar rättsstatsprincipen – inom EU:s ”icke-exklusiva befogenheter”.
En sådan lösning, som möjliggörs av grundfördragets artikel 20, skulle i den här situationen kunna byggas kring det 750 miljarder euro stora återhämtningspaketet.
Om exempelvis Ungern fortsätter på sin inslagna väg, skulle landet inte delta i finansieringen men inte heller ha rätt till de cirka 4 miljarder euro som landet skulle få enligt toppmötets beslut i somras.
När ropen på kris igen är ganska högljudda gäller det att ha lite is i magen. Vi ser faktiskt att vi inte behöver kompromissa med våra grundläggande värderingar.
